Lära för skrivundervisning: En studie om skrivdidaktisk kunskap i ämneslärarutbildningen och läraryrket

Lära för skrivundervisning: En studie om skrivdidaktisk kunskap i ämneslärarutbildningen och läraryrket

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur och under vilka villkor som svensklärares kunskap om skrivundervisning växer fram i och efter lärarutbildningen. I en delstudie analyseras hur skrivande, skrivutveckling och skrivundervisning framställs och förmedlas som kunskapsområden i kursplaner som beskriver ämnesteoretiska och ämnesdidaktiska kurser i ämneslärarutbildningen i svenska. Resultatet visar att det i detta hänseende finns ett påtagligt tomrum som dels kan relateras till den låga andelen mål som uttryckligen handlar om skrivande, skrivutveckling och skrivundervisning i skolan, dels kan relateras till ord och uttryck som har svag referens till skrivundervisning som ett skrivutvecklande arbete.

Den andra delstudien handlar om vad blivande och verksamma gymnasielärare i svenska lägger tyngdpunkt på när de i kvalitativa intervjuer talar om text, skrivande och skrivundervisning. Resultatet visar ett mönster som går från fokus på konkreta textdetaljer på lokal textnivå till ett mer övergripande förhållningssätt där samtliga textnivåer tycks samspela i en mer balanserad helhet. I samma material analyseras hur kunskap som kan relateras till skrivundervisning manifesteras när intervjupersonerna talade om skrivundervisning. I de blivande lärarnas utsagor manifesteras främst ämneskunskap, medan de verksamma lärarna främst manifesterar skrivdidaktisk kunskap. Lärarnas ämneskunskap är också mer komplex än studenternas.

Den tredje delstudien handlar om hur nyblivna svensklärares skrivdidaktiska kunskap förändras under det första året i yrket och vilka faktorer som ligger bakom en sådan förändring. Genom kvalitativa intervjuer vid tre tillfällen (september, februari och juni) undersöks hur lärarna tycks transformera sina ämneskunskaper till undervisningsstrategier i skrivundervisningen.

Resultatet visar att lärarnas strategier för att undervisa i skrivande förändras under läsåret. Förändringen tycks gå från en teoretisk och överförande undervisning till en mer praktisk och upptäckande undervisning. Detta pekar på en förändrad skrivdidaktisk kunskap. Det verkar främst vara arbetet tillsammans med eleverna som leder till denna förändring. En annan viktig faktor tycks vara återkommande moment (cykler) som gör det möjligt för lärarna att omvandla sin förståelse av skrivutvecklande arbete tillsammans med eleverna. Sammantaget pekar avhandlingens resultat på att svensklärares skrivdidaktiska kunskap främst utvecklas i yrket.