Livsfrågor och religionskunskap: En belysning av ett centralt begrepp i svensk religionsdidaktik
Svenskt abstrakt:
Avhandlingen tar sin utgångspunkt i den kulturvetenskapliga läroplansteorin som Herwig Blakertz tillskriver Erich Weninger och det för den centrala ståndpunkten att läroplaner är politiska dokument och därför kompromissprodukter som kan tolkas på flera olika sätt. Begreppet läroplan används på det öppna sätt som är vanligt inom amerikansk curriculumforskning, dvs. såväl skriftliga som muntliga texter (yttranden) om skola och undervisning ses som läroplaner, men realiserade på olika arenor.Men hjälp av begreppet dialogicitet från Bakhtin belyses de olika röster eller länkar av yttranden som finns runt begreppet livsfrågor (H questions of Life ), dvs. de röster som explicit förs fram, eller som går att konstruera, i kompromisserna runt detta centrala begrepp.Huvudmaterialet är intervjuer med ett antal lärarutbildare spridda i ålder, geografiskt och kön (13 stycken tolkas av planerade 16, 8 olika orter, av dessa är 3 kvinnor och 6 män det som kallas seniora, 3 kvinnor och 1 man kallas juniora). Som bakgrund till dessa yttranden studeras också kursplaner för skolämnet religionskunskap för grundskola och gymnasieskola från 1960-talet och framåt.I huvudmaterialet lyfts fram vad intervjupersonerna anser kunna vara livsfrågor, varför de anser att de är/var viktiga i skolämnet, men också hur de kommer in i deras syn på undervisning i religionskunskap. Kursplanerna studeras utifrån samma frågeställningar.När de båda materialen relateras till varandra framträder en del likheter och skillnader. Intervjuerna är mer tydligt dialogiska i det att de explicit anknyter till länkar av yttranden yttranden som t.ex. existensfilosofi eller existentialism i en mer allmän betydelse, De namnger yttranden av t.ex. Paul Tillich, Martin Buber, Viktor Frankl och Lars Gyllensten, för att tydliggöra begreppet livsfråga. De kan också namnge mer tydligt utbildningsvetenskapliga länkar av yttranden (chain of utterance), som t.ex. Ronald Goldman och begreppet life-themes . Men även mycket allmänna yttranden som TV-program framhålls i intervjuerna. När det gäller hur livsfrågor kommer in i synen på undervisningen får några intervjupersoner exemplifiera något olika sätt att strukturera undervisningen.Kursplanerna framstår när de relateras till intervjupersonerna som mer monologiska. Det finns nästan utan undantag inga explicita anknytningar till yttranden utöver respektive kursplan själv. Men trots det ger tolkningen av kursplanerna ett intryck av systematisk otydlighet. Livsfrågor spelar genomgående en mindre dominerande roll i detta material än i intervjuerna. Livsfrågor och livsåskådningsfrågor (H questions in Worldviews ) används omväxlande i kursplanerna utan förtydligande av skillnader och likheter mellan de båda begreppen. Livsåskådningsfrågor återfinns i målskrivningarna, medan livsfrågor används i den övriga texten. Även ett stort antal andra uttryck används i kursplanerna, som t.ex. frågor om livet och tillvaron . Denna variation av uttryck är alltså mindre hos intervjupersonerna. Kursplanerna kan alltså sägas vara på ett explicit plan monologiska, men genom variationen av uttryck ger de ändå ett mycket dialogiskt intryck när de tolkas. Särskilt bör framhållas spänningen mellan kursplanernas konstaterande av att livsfrågor är gemensamma frågor som delas av människor i alla kulturer över tid och rum, och den samtidigt betonade betydelsen av att utgå från för eleven aktuella livsfrågor .I slutkapitlet sätts de båda materialen in i ett större sammanhang med hjälp dels av Tonåringen och livsfrågorna, en empirisk undersökning som var viktig när begreppet introducerades i läroplanerna, dels med hjälp av Ronald Goldman och hans begrepp life-themes , men också i övergången från vad Andrew Wright kallar en modern till en postmodern religionsundervisning där vad han kallar berättelser och som kan ses även i livsfrågor problematiseras, slutligen även med hjälp av vissa tankar från feministisk kunskapsteori som används för att problematisera anspråk på att uttala sig om vad som är gemensamt för alla människor.Avhandlingens sista sidor är en kort diskussion av spänningen mellan elev- respektive stoffcentrering som återkommit i studien och med anknytning till utgångspunkten i Blankertz och hans betonande av att didaktiken skall upprätta spänningsfält tas ett normativt ställningstagande för att inte förstå detta som en dialektisk motsättning utan som ett (ofrånkomlig) dialogisk spänning som måste upprätthållas.
Sidan publicerades 2010-01-22 00:00 av
Sidan uppdaterades 2012-03-28 15:21 av
