Möten med Pisa. Kunskapsmätning som samspel mellan elever och provuppgifter i och om naturvetenskap
Svenska elever har svårt att förstå provfrågorna i naturvetenskap i Pisa – framförallt när ett abstrakt akademiskt språkbruk kombineras med vardagliga exempel. Det visar Margareta Serders avhandling om Pisa och provuppgifterna i naturvetenskap som använts.
Svenskt abstrakt:
Denna avhandling undersöker standardiserad kunskapsmätning i och om naturvetenskap genom att studera provuppgifter, ramverk och resultatrapportering från den internationella kunskapsjämförelsen Programme for International Student Assessment, PISA. Forskningsproblemet som avhandlingen arbetar med är hur de senaste årens nedåtgående resultat för svenska elever i naturvetenskap enligt internationella mätningar kan förstås. I avhandlingen betraktas PISA:s kunskapsmätning utgå från en viss typ av rationalitet, och denna anses ligga till grund för hur mätningen konstrueras och tolkas. Avhandlingens övergripande syfte är därför att lyfta fram några av de epistemologiska och ontologiska antaganden som finns inbäddade i mätningen av elevers naturvetenskapliga litteracitet i PISA. Data har konstruerats genom videodokumentationer av 21grupper av femtonåriga elever, som gemensamt arbetar med och besvarar ett urval provfrågor som använts i PISA-testet för naturvetenskap. På detta sätt kan elevers resonemang kring uppgifterna studeras, och de svårigheter som uppstår analyseras. Därutöver har en textanalys gjorts av PISA- ramverk och resultatrapporter för området naturvetenskap. Textanalysen bidrar med kunskap om hur naturvetenskap och naturvetenskaplig förmåga diskursivt konstrueras i PISA. Det teoretiska ramverket har en sociokulturell och en sociomateriell ingång och dessa perspektiv ses bidra på olika sätt till att urskilja inbäddade antaganden i kunskapsmätning i naturvetenskap. Ingångarnas inbördes likheter och olikheter utreds i avhandlingen. Det sociokulturella perspektivet tar fasta på elevernas situerade meningsskapande när de löser provuppgifterna. Det sociomateriella perspektivet är inspirerat av vetenskaps- och teknikstudier och har en performativ ansats. Avhandlingen, som är en hybrid mellan en sammanläggningsavhandling och en monografi, bygger på tre artiklar som har publicerats eller fortfarande befinner sig i publiceringsprocess. Avhandlingen lyfter fram att kunskapsmätning i och om naturvetenskap i PISA bygger på inbäddade antaganden som kan härledas till monologistiska och representationella vetenskapstraditioner, medan avhandlingen antar en dialogistisk och performativ ansats. Ett antagande som identifierats är att språk antas vara en neutral informationsförmedlare, som entydigt kan kommuniceras och översättas mellan olika nationella språk utan att förlora eller erhålla nya betydelser. Ett annat är antagandet om att det finns en tydlig och primär tolkningsram för en provuppgift; och ett tredje att naturvetenskap är ett kulturellt och socialt neutralt kunskapsobjekt. Det framstår som väsentligt att eleverna såväl kan och vill urskilja och privilegiera de naturvetenskapliga perspektiven och tolkningarna när de engagerar sig i de komplexa uppgifterna. Analysen visar att den inramning i vardagliga sammanhang som är PISA:s signum, bidrar till denna komplexitet. Vidare riskerar uppgifter som de som studerats att reproducera stereotypa bilder av naturvetenskap och naturvetenskapligt kunniga personer. I PISA antas elever, genom sina svar på provfrågor spegla de nationella skolsystem de ingår i och även framtiden. Analyserna av PISA-dokument visade att lågpresterande elever sågs som ett hot mot framtiden, eftersom de riskerade att bli ineffektiva medborgare. Samtidigt visar andra studier att standardiserad kunskapsmätning när den ofta upprepas bidrar till att sänka lågpresterande elevers resultat och öka dessa elevers känsla av desillusion. Avhandlingen föreslår att PISA, snarare än att betraktas som kunskapsmätare, ska ses som en kunskapsaktör.
Sidan publicerades 2015-01-26 12:46 av John Miller
Sidan uppdaterades 2015-03-27 13:50 av John Miller
