Musik- och kulturskolan i senmoderniteten: reservat eller marknad?

Musik- och kulturskolan i senmoderniteten: reservat eller marknad?

Avhandlingen fokuserar på utbildningen vid musik- och kulturskolan därmarknadsestetiken visar sig få allt större inflytande på innehållet. Inte som en följd av ett medvetet förändringsarbete utan snarare som en konsekvens av mer allmänna tendenser i det senmoderna samhället och av ett ökat elevinflytande. Syftet är att studera hur lärare vid musik- och kulturskolan, i gruppsamtal, talar kring sin egen verksamhet och därmed också att utforska, beskriva och analysera hur kulturskolans undervisning manifesterar sig i dessa samtal. I undersökningendeltar 27 lärare från sex olika skolor. I linje med avhandlingens teoretiska perspektiv eftersträvades naturligt förekommande tal vid insamlingen av data. Studien använder två diskursanalytiska perspektiv, båda grundade i socialkonstruktionistisk och poststrukturalistisk teoribildning. Den socialpsykologiska diskurspsykologin ärinfluerad av etnometodologi och samtalsanalys, medan diskursteorin är inspirerad av Foucaults arbeten. Kombinationen av analysmetoder kan anses vara produktiv eftersom den öppnar upp för både mikro- och makroperspektiv. För att skapa möjligheter att diskutera makro-diskurserna som genereras i analysen har teorier ommodernitet används. Resultaten är indelade i fyra områden: Förändringen, Framtiden, Frustrationen och Friheten, vilka alla beskriver distinkta system av skillnader. Varje område är föremål för en genomgripande analys. I diskussionen behandlas de förändradeförutsättningarna för lärarnas arbete i musik- och kulturskolan i relation till tendenserna i det senmoderna samhället. Lärarna beskriver att de i allt högre omfattning förlorar inflytandet över undervisningen, vilket förklaras med elevernas ökande vilja att ta initiativ och bestämma. Eleverna uppfattas som förändrade och tilldelas också ansvaret för att innehållet i undervisningen är annorlunda i dag jämfört med för 15-20 år sedan. Därför ligger det också nära till hands att se förändradeförutsättningar i samhället som en förklaring till det som nu sker i musik- och kulturskolan. Både lärare och elever är som en följd av den kulturella friställningen på ett sätt mer fria idag eftersom traditioner och normer inte lika entydigt och sammanhållet lyckas styra i samhället. Detta får konsekvenser för eleverna som inte i samma utsträckning måste anpassa sig till sina lärare utan mer aktivt kan påverka undervisningsinnehållet. För lärarnas del får de inte längre samma stödav traditionerna vilket får till följd att de står mer öppna för alternativ och att de därför också i större omfattning är intresserade av att anpassa sin undervisning till elevernas önskemål. Sammanfattningsvis kan det sägas att så länge traditionerna fick styra undervisningen och eleverna anpassade sig till detta fanns inget behov av tydlighet kring innehåll och uppdrag. Men i senmoderniteten, när det självklara ifrågasätts blir situationen en annan. Ett framtida scenario utan styrdokument skulle enligt denna studie kunna leda till att musik- och kulturskolorna riskerar att förvandlas till nöjesparker där egobarnen tar över fullständigt. Men med en ökad tydlighet på uppdraget är det min övertygelse att också kulturtraditioner kan överleva i senmoderniteten. Det råder som jag ser det inget tvivel om att de kommunala musik- och kulturskolorna har kapacitet att anpassa sig till marknaden och samtidigt arbeta med att föra vidare traditioner.

Abstract in English

Title: The community school of music and art in late modernity: Reservation or market? This thesis focuses on the education at Swedish community school of music and art. The aim of the study is to investigate how teachers at those schools talk about their own activities, and thereby also to explore, describe and analyse how the teaching is manifested. In the study 27 teachers from six different community schools of music and art participated. All together about 10 hours of group conversation were recorded and subsequently transcribed in to text for further analysis. In line with the theoretical approach of the thesis naturally occurring talk was strived for. The study uses two discourse analytical perspectives, both founded in social construction- ism and post-structuralistic theory. Discursive psychology, influenced by ethnomethodology and conversation analysis in the field of social psychology, and discourse theory, inspired by the work of Foucault. The combination of the approaches is considered as more productive than a one-sided use of one or the other. In order to create options for discussing the conditions society offers on the basis of the macro-discourses generated by the data, theories of modernity has been chosen as a relevant approach. The results are divided into four areas; Change (Förändringen), Future (Framtiden), Frustration (Frustrationen) and Freedom (Friheten), all describing distinctions between systems of difference. Each area is extensively analysed. In the discussion the changed conditions in the teachers work at the schools of music and art are discussed in relation to the tendencies of late modernity. The teachers in the present study are experiencing a loss of influence concerning teaching and are explaining this in terms of an in- creasing demand for participation from the students. At the same time, the changed students are seen as responsible for the changes in the lesson contents. The changed condition in society consequently illuminates what has happened at the schools of music and art. Both teachers and students are by cause of the cultural liberation more free as the norms of the traditional have lost most of its power. This gives consequences for the students, who more actively seek influence according to the music of the lessons. On behalf of the teachers one consequence can be seen in their increasing openness to new ideas and in a higher wish to manage a pleasant teaching for their students. In conclusion, as long as traditions were able to guide the contents of the activities and the students adjusted to it, there was no need for greater clarity. However, in late modernity, when ideas that were once obvious are getting questioned, things come to another situation. A scenario for the future without control documents, would, according to this study, lead to an abandoning of the ambition, and the schools of music and art would transfer into an amusement park for the ego children . But with an increasing distinctness on the mission, it is my conviction that the cultural heritage will also be better able to survive in late modernity. There is no doubt that community schools of music and art have capacity to carry on a market adapted activity and at the same time to mediate a tradition.