Orientations in Swedish sexuality education

Abstrakt

Den här avhandlingen begrundar komplexiteten i skolans sexualundervisning genom att fokusera på hur den svenska sexualundervisningen har kommit att organisera, stabilisera och reproducera privilegium och marginaliseringar samtidigt som den har försökt att stora normer och frigöra individen. Genom att använda Sara Ahmeds begrepp orienteringar diskuterar denna avhandling bidraget från fyra fristående artiklar for att utforska hur kroppen, kon, ras och sexualitet återskapas i svensk sexualundervisning. Avhandlingen syftar också till att synliggöra hur sexualundervisning ar villkorad och vad det kan innebära for lärare ”göra ratt” inom detta kunskapsområde. Artikel I analyserar biologiläroböcker och intervjuer med lärare. Den visar att en särskild form av svensk exceptionalism förmedlas genom en mängd glada berättelser som framhåller Sveriges och svenskars progressiva värderingar och lagstiftningar nar det kommer till jämställdhet samt sexuella-och reproduktiva rättigheter. Artikeln diskuterar hur de glada berättelserna i sexualundervisningen belyser viktiga framsteg, samtidigt som de återskapar uteslutning genom att marginalisera eller förminska allt som inte ar den glada, öppna, inkluderande och progressiva svenskheten. Sexualundervisning har varit obligatorisk i Sverige sedan 1955, men dess historia sträcker sig längre tillbaka i tiden. For att utforska orienteringar bakat i tiden presenterar Artikel II en hermeneutisk läsning av föreläsning som pastas vara given av Carl von Linne någon gang på 1700-talet. Föreläsningen som kallas Om sättet att tillhopa gå diskuteras genom att lagga ett särskilt fokus på hur kroppen, kon, ”ras”, sexualitet och reproduktion förestalls och vad det ar for kunskap som den tidens sexualundervisning kan tankas förmedla. Genom att placera Artikel I och Artikel II i relation till varandra diskuterar avhandlingen hur uppfattningar om kroppen har förändrats och hur dessa ideer om kroppar har påverkat bade sexualundervisning och handlingar i samhället. SAMMANFATTNING 15 Artikel III diskuterar hur den svenska sexualundervisningen uppbar en tradition och en pedagogisk kultur av att prata. I artikeln analyseras intervjuer och observationer av kommunala aktorer som arbetar med fortbildning for larare. Artikel diskuterar hur den pratande praktiken inom sexualundervisning varken ar naturligt eller neutralt, eftersom det blir en form av kulturellt framträdande av en ideal pedagogisk tradition. Genom att behärska pratet förkroppsligar lärare idealen om professionalism. For att fa mer insikt om hur förkroppsligande av ideal inom sexualundervisning lägger Artikel IV fokus på hur kon, ålder och sexualitet villkorar lärares undervisning. Artikeln lyfter fram hur kvinnor, och då särskilt äldre kvinnor, sa kallade ”tanter”, blir ett framgångsrikt pedagogiskt subjekt eftersom de förkroppsligar en heterosexuell men avsexualiserad livsbana. Man, saväl unga som gamla, ar däremot villkorade att genomfora sexualundervisning på ett satt dar de förkroppsliga en trygg och ofarlig maskulinitet eftersom den manliga heterosexualiteten ar kodad som en aktiv sexualitet. Tillsammans visar Artikel III och Artikel IV hur lärares ansträngningar att stora och motverka normativa föreställningar om kon och sexualitet i undervisningen blir genomförbara just for att de förkroppsligar normerande privilegierade positioner. Sammanfattningsvis visar denna avhandling att sexualundervisning inte bara ar komplex utan otillfredsställande eftersom den återskapar privilegierade och marginaliserade positioner, trots dess ansats att stora normer och frigöra individen. Denna spänning utgör dock det grundläggande argument till varför det ar nödvändigt att fortsatta att tillhandahålla och utveckla sexualundervisning i skolan. For trots allt visar avhandlingen hur sexualundervisning ar ett viktigt instrument for att tillgängliggöra kunskap for att kunna första vilka vi ar, vad vi vet och hur vi ska kunna vara unikt olika i en gemensam reproduktiv framtid.