Att lära genom erfarenheter, såsom kollegial samverkan lyfts som bra sätt till kompetensutveckling. Jørund Trys har utforskat norska gymnasierektorers upplevda kvalificeringsbehov.

Cormac McGraths avhandling handlar om förändringspraxis inom högre utbildning; hur individuella lärare, grupper och kollegiala ledare arbetar med att få till stånd förändringar.

Anton B. Andersson har utforskat hur socialt kapital bidrar till att skapa ojämlika utfall för unga vuxna.

Sofie Areljung har forskat om villkor för att pedagoger ska realisera naturvetenskapsundervisning i förskolans kunskapskultur.

Karin Forslings studie visar att att implementering av digitala verktyg jämsides med fortbildning för lärarna och lärarnas spontana kollegiala lärande leder till skolutveckling.

Hannah Neuser har utforskat tvärspråkligt inflytande hos flerspråkiga elever.

I sin avhandling lyfter Erika Boström fram resultat som bidrar till kunskap och förståelse av orsaker till lärarnas införlivande av formativ bedömning.

Andreas Eckert har utforskat en lärares roll till matematisk diskurs i klassrummet.

Hur kan formativ bedömning kan bedrivas och vilka krav den ställer på sin utövare och på vilka sätt kan undervisningen ge möjligheter för elever att utveckla självreglering av sitt lärande? Det är frågor som Charlotta Vingsle utforskat.

Ylva Bjereld har utforskat mobbning i de nordiska länderna, vilka resurser som potentiellt kan stärka mobbade barns psykiska hälsa. Frågor om hur relationer till lärare har också en väsentlig plats.

Med ett uttalat genusperspektiv har Nina Eliasson undersökt delar av den kommunikation som äger rum på lektioner i naturvetenskap.

Inga-Lill Matson vill med sin avhandling beskriva en kommuns arbete för att nå en skola för alla.