Rektorers professionella lärande som förändring i och för praktik

Abstrakt

Forskning inom såväl skolledarskap som skolutveckling har belyst rektorers avgörande roll i att leda skolor och organisera för professionellt lärande. Trots det är forskningen om rektorers egna professionella lärande och utveckling begränsad. Den tilltagande litteraturen fokuserar främst på rektorers lärande i formell rektorsutbildning. Resultaten pekar på svårigheter med att överföra kunskap från utbildningspraktiken till den dagliga yrkespraktiken, och belyser att utbildning och utvecklingsinsatser har begränsad inverkan på rektorers vardagliga arbete. Avhandlingen syftar till att bidra med kunskap om rektorers professionella lärande som förändring i och för praktik. Med utgångspunkt i ett praktikteoretiskt ramverk frångås synen på professionellt lärande som en kognitiv utveckling på individnivå. Istället studeras professionellt lärande som processer av förändring i och för yrkespraktiken. Studien har genomförts inom ramen för ett aktionsforskningsprojekt där rektorer, i samverkan med extern forskare, utvecklade sitt ledarskap vad gäller digitalisering av förskolans verksamhet. Analysen visar att rektorerna förändrade sitt ledarskap genom en fördjupad förståelse av digitalisering som fenomen, förändringar i sätt att relatera till andra praktiker, samt genom att reflektera och förändra sina ledarhandlingar. Avhandlingens resultat lyfter tre centrala aspekter som särskilt betydelsefulla för förändringsprocesserna och därmed för rektorers professionella lärande:

Att professionellt lärande arrangeras på sätt som främjar praktikförändring.

En processorienterad förståelse av tid för att förstå sociala praktikers historiska utveckling.

Känslors roll som drivkraft för etiskt orienterade förändringar (praxis).

Vidare diskuteras rektorers professionella lärande i relation till styrning, ledning och autonomi, samt kollegialt lärande som ett medel för att stärka professionen samt professionellt lärande i och för praktik.