Resa i röstens landskap. En narrativ studie av hur lärare blir professionella röstanvändare.
Svenskt abstrakt:
Temat för föreliggande avhandling är det lärande som sker när blivande lärare blir professionella röstanvändare. Syftet är att utforska och belysa vad det innebär att bli professionell röstanvändare i läraryrket. Det faktum att många lärare drabbas av yrkesrelaterade röstproblem, med negativa konsekvenser både för deras egen livskvalitet och för elevernas lärande, utgör studiens bakgrund. Läroprocessens individuella element utforskas i relation till teorier om erfarenhetsbaserat och transformativt lärande. Dess sociala element belyses genom teorin om situerat lärande. Därtill skisseras en bakgrund av själva lärarblivandet, där professionaliseringsprocessen förstås i termer av utvecklad kompetens och identitet. Studiens utgångspunkt är blivande lärares beskrivningar av sina erfarenheter av lärande i samband med utbildning i förebyggande röstvård. Forskningsproblemet formuleras som en fråga: Hur går lärandet till? Strävan är att beskriva, tolka och förstå läroprocessen utgående från de betydelser studerande själva tillskriver sina erfarenheter. Avsikten är att genom ökad förståelse för läroprocessens unika och komplexa karaktär kunna utveckla den utbildning blivande lärare får i ämnet så att den bättre motsvarar de krav yrket ställer. Studien förankras i en fenomenologisk-hermeneutisk forskningstradition, mer specifikt i den narrativa ansatsen. Genom kristallisering av intervjusamtal, skriftliga dokument och observationer eftersträvas täta beskrivningar av studerandes erfarenheter av lärande. I den empiriska studien medverkade tio blivande ämneslärare, som läsåret 2002-2003 genomgick en kurs i förebyggande röstvård. Jag följde dem under deras tid vid lärarutbildningen och mötte dem igen för ett intervjusamtal fem år efter avslutad utbildning, våren 2008. Forskningsmaterialet analyseras genom en kombination av narrativ analys och analys av narrativer, samt genom fenomenologisk-hermeneutisk analys. Tolkningen förverkligas genom en trippelhermeneutisk rörelse med reflexiva inslag. Resultaten rapporteras först deskriptivt i form av individuella narrativer, vilka speglas i logopediska forskningsmaterial. Lärande förstås då som en process av spirande medvetenhet. Därefter följer en tematiserad narrativ om lärande som erfarenheter i dimensionerna kropp, tanke, känsla och relation. Tolkningen fördjupas och förankras slutligen i den relationella pedagogikens synsätt. Läroprocessen förstås då som en rörelse i spänningsfältet mellan befintlig och möjlig röst. Den karaktäriseras som en process av närvaro och samvaro i en mellanmänsklig sfär. Begreppet lärandets refugium introduceras som ett tentativt svar på behovet av ökat utrymme för autenticitet, öppenhet och ömsesidighet i läroprocesserna. I denna tänkta tillflyktsort eller fristad för lärande kan utvecklingen av såväl funktionell som existentiell kompetens och identitet som professionell röstanvändare i läraryrket främjas.
Sidan publicerades 2011-11-01 00:00 av
Sidan uppdaterades 2012-03-26 14:20 av
