Skrivande som resurser i samspel. Dialogistiska och socio-materiella perspektiv på transspråkliga skrivpraktiker i svenska som andraspråk

Abstrakt

Att kunna skriva är viktigt, eftersom det ger människor möjligheter att kommunicera tankar, sprida idéer och göra sina röster hörda. Den här avhandlingen handlar om hur gymnasieelever gör när de skriver texter i svenska som andraspråk. I studien undersöks hur eleverna beskriver sina skrivpraktiker, och tre elevers skrivande studeras särskilt ingående. I avhandlingen ges rika beskrivningar av hur de tre eleverna använder olika resurser, såsom en dator, en källtext, handskrivna anteckningar eller ett specifikt språk, och den betydelse som resurserna får för elevernas skrivande.

Resultatet visar att eleverna använder och växlar mellan olika resurser på de sätt de föredrar beroende på situation, och personliga och unika mönster framträder. I avhandlingen kallas dessa mönster för transspråkliga skrivpraktiker. Studien illustrerar särskilt hur samma elevs transspråkliga skrivpraktiker varierar över tid, och hur eleverna skapar egna skrivrum för att möjliggöra de skrivpraktiker de föredrar.
Studien bidrar till forskningen om gymnasieelevers skrivande på svenska, och till forskningen om skrivande på det som brukar benämnas som ett andraspråk. Avhandlingen innehåller också didaktiska reflektioner om skrivpraktiker i skolämnet svenska som andraspråk.

Abstract in English

Using a linguistic ethnographic approach, the study aims to develop a deeper understanding of how upper school students write texts in school, by exploring students’ use of resources during writing activities in Swedish as a second language. The study draws on dialogical and sociomaterial perspectives, viewing resources as parts of dynamic semiotic repertoires interacting in unique and contingent assemblages of meaning making. In the study, students’ ways of using resources when writing are referred to as their translingual writing practices.

The study is a multi-method study, comprising a survey and three longitudinal case studies. The material in the case studies include video and screen recordings, field notes, artifacts and photographs, student interviews, and student texts.

The results reveal patterns according to preference in each student’s way of using resources, suggesting that translingual writing practices are unique to each student. The study particularly illustrates how the same student’s translingual writing practices vary over time, depending on the availability of resources, previous (school) experiences as well as perceptions of school norms and conventions. When resources are restricted, students create their own writing spaces, sometimes outside the school context. They do this to facilitate their preferred writing practices, such as using translation tools or writing notes in languages other than the target language.

The theoretical perspectives of the study reveal the significance of material resources and spatiotemporal conditions for students’ writing, as well as emphasizing the importance of resources interacting, such as the use of languages and translation tools. In sum, the results indicate the importance of viewing students’ translingual writing practices as individual, dynamic, and spatiotemporally situated, recognising students in Swedish as a second language primarily as writers, rather than merely multilingual students.