Slöjdundervisning för hållbar utveckling inom tre arenor

Abstrakt

Denna avhandling syftar till att bidra med ny och fördjupad kunskap om slöjdundervisning för hållbar utveckling genom att undersöka hur undervisning för hållbar utveckling kommer till uttryck inom tre utbildningsarenor inom den svenska skolans slöjdämne. Följande tre forskningsfrågor besvaras. (1). Hur framställs innehållsliga aspekter av hållbar utveckling i läro- och kursplaner för slöjdämnet, historiskt och i den nu gällande kursplanen? (formuleringsarenan). (2). Vilken tolkning och förståelse av hållbar utveckling uttrycks av slöjdlärare i relation till sitt undervisningsuppdrag? (transformeringsarenan). (3). Hur iscensätts undervisning för hållbar utveckling i slöjdämnets pedagogiska praktik? (realiseringsarenan). Den första frågan besvaras via innehållsanalys av läro- och kursplaner. Den andra och tredje forskningsfrågan undersöks genom reflexiv analys av transkriberade intervjuer med sex slöjdlärare samt fältanteckningar, inkluderat fotografier från observationer av 95 slöjdlektioner (årskurs 3-9) från fem olika skolor, vilket presenteras i teman. Det teoretiska ramverket bygger på läroplansteori, med utgångspunkt i att skolan är en arena där kunskap, normer och värden konstrueras och reproduceras inom en pedagogisk diskurs (Bernstein, 2000). Vidare används teori om iscensättning av policy (Ball m.fl., 2012) för att analysera den kontext där policy om hållbarhet iscensätts. Resultatet visar att undervisning för hållbar utveckling alltid har varit en del av slöjdämnets kursplan, men i takt med samhällsförändringar har hållbarhetsinnehållet förändrats och idag riktas det mer mot sociala och ekologiska dimensioner än ekonomiska mål. Intervjuerna och observationerna indikerar att ämnestraditioner, lokal kontext, professionell kultur och aktuell kursplan inverkar på hur hållbarhetsundervisning tolkas och iscensätts. Det innebär att eleverna framför allt erbjuds ett hållbarhetsinnehåll via en fakta- och normativt baserad undervisning som kommer till uttryck som (1) specifika arbetsområden, såsom återbruk och (2) så kallad ”naturligt” integrerad hållbarhet i ordinarie slöjdundervisning. Inom båda betonas ekologiska aspekter, medan sociala och ekonomiska aspekter är underordnade. Även om slöjd är ett unikt ämne när det gäller att iscensätta hållbarhet genom dess hantverksorienterade praktik visar analysen att officiella och publika principer tenderar att forma en mer teoretisk textorienterad slöjdundervisning som leder till en minstat utrymmer för ett praktiskt hantverksorienterat innehåll. Detta väcker kritiska frågor om hur lärare i slöjd ska kunna navigera bland trycket från policy och den undervisning om hållbarhet som eleverna kan komma att möta som konsekvens av att slöjdämnet givits ett bredare undervisningsansvar för hållbarhet. Studien indikerar att policy kan leda till minskat utrymme för ett hantverksorienterat innehåll och att möjligheten att utveckla pluralistiska undervisningsmetoder behöver stärkas.