Språkliga gemenskaper och minoritetsspråkiga barn i svensk förskola

Språkliga gemenskaper och minoritetsspråkiga barn i svensk förskola

Avhandlingen behandlar hur språkliga gemenskaper tar form och upprätthålls i svensk förskola när minoritetsspråkiga barn deltar. Avhandlingen bygger på två delstudier som sammanlänkas med en etnografisk kommunikationsmodell. Delstudie I handlar om hur nyanlända barn kommunicerar när de är nya i svenskspråkig förskola. Delstudie II behandlar en språkrevitaliserande verksamhet för barn med finsk minoritetstillhörighet.

Avhandlingen visar att de språkliga gemenskaperna, som de minoritetsspråkiga barnen deltar i, är komplexa. Gemenskaperna i förskolorna tar form och upprätthålls genom rutinsituationer med enspråkiga normer för hur kommunikation går till. Deltagarna däremot gör flerspråkiga handlingar, men flerspråkighet ses inte som en inkorporerad del av förskolors språkliga gemenskaper. Resultatet visar också att minoritetsspråkiga barn ges olika möjligheter att utveckla språk beroende på vilket språk de talar. I avhandlingen diskuteras och problematiseras Läroplan för förskolans, Lpfö 18, intention om en likvärdig utbildning för alla barn i förskolan. Avhandlingen visar att en gemensam uppmärksamhetsfokus och ett tillvaratagande av barns intressen kan möjliggöra språklärande. Avhandlingens bidrag är att öka kunskapen om hur förskolan bättre kan stödja minoritetsspråk i sin verksamhet.