Trädslöjd Material- och miljömässiga rörelser i skärningspunkten mellan skog och slöjdämnets didaktik

Abstrakt

Den här avhandlingen handlar om hur trä formas som ett ämnesspecifikt materialområde i skärningspunkten mellan skog och slöjdämnets didaktik. På grund av skogens och skogsfrågans omstridda tillvaro uppmärksammas träet inledningsvis som ett multilateralt och komplext problemområde för ämnet. Mot bakgrund av detta är syftet med studien att undersöka hur det går att förstå och förhålla sig till trä i undervisningen på ett sätt som kan främja utvecklingen av adaptiv förmåga i denna skärningspunkt. Undersökningen har genomförts med en praktikekologisk ansats. I detta fall har det inneburit att studien intagit en position där ämne och ämnesöverbyggnad berörts av varandra. Det medvetet selektiva urvalet av deltagare har bestått av slöjdlärare, hemslöjdskonsulenter och konstslöjdare där den gemensamma nämnaren är ett intresse för skog och slöjd. Studien har genomförts med hjälp av gruppsamtal med materialelicitering och uppföljande intervjuer. Fokus har legat på att säkerställa kommunikativ validitet, betona materialitet och öppna för delaktighet. Det empiriska material som genererats består av fältanteckningar och de eliciteringsmaterial som deltagarna tagit med sig till samtalen. Förutom den praktikekologiska ansatsen består avhandlingens teoretiska ramverk av två ytterligare utgångspunkter: affekt och närhet ur ett nymaterialistiskt perspektiv och ett icke-essentialistiskt perspektiv på naturresurser. Tillsammans gör dessa teorier det möjligt att uppmärksamma hur materiellt betonade relationer och praktiker formar materialområdet i fokus. Analysmetoden bygger på Annemarie Mols versioner och spänningar. Detta innebär ett intresse för hur materialområdet iscensätts på olika sätt (versioner) och hur dessa versioner sedan koordinerar varandra. Resultatet av undersökningen presenterar 18 olika versioner av materialområdet och pekar på tre centrala spänningsfält dem emellan. För det första belyser analysen materialanskaffning som en form av resursskapande praktik. Här visar analysen hur materialområdet kan koordineras av institutionaliserade värderegimer, villkor och bruk av skog på sätt som ger upphov till asymmetriska relationer. För det andra rör sig träet från att vara ett instrumentellt objekt till att förstås som något organiskt och levande. En sammanblandning mellan objekt och organism ger i analysen upphov till en hybriditet som i sin tur väcker etisk ambivalens, existentiella frågeställningar och tankar om möjlig empati för materialet. Slutligen visar analysen hur materialområdets sidoströmmar, det trä som blir till spillmaterial, ingår i en resursmässig dynamism. Den kommersiella tillgångens upplevda gränslöshet knyts samman med frågan om resursers ändlighet genom resonemang om hur det går att förstå och förhålla sig till trä som avfall. Sammanfattningsvis diskuteras materialområdet som en didaktisk knytpunkt för att sondera etiska, resursdynamiska och existentiella aspekter som blir aktuella i mötet med träets materia, material och materialitet.