Yngre elevers lärande om naturen: En studie av kommunikation om modeller i institutionella kontexter

I förskolans och skolans naturvetenskapliga undervisning använder lärarna modeller av naturfenomen som om de vore självillustrerande. Barnen lämnas till stor del i sticket och förväntas koppla samman egna observationer med de teoretiska modellerna, visar Monica Haraldsson Strängs avhandling. – Elever som inte lyckas följa lärarens sätt att samtala blir efterhand alltmer fåordiga och tystnar, säger hon.

Svenskt abstrakt:

Syftet med avhandlingen är att uppmärksamma och undersöka hur yngre elever (ca 5-13 år) engageras i kommunikation om naturen och vilka inställningar till naturen som förmedlas i olika sociala och kulturella sammanhang som förskola, skola och ett science center. Vidare handlar det om hur funktionella dessa tillvägagångssätt kan tänkas vara för att stödja elevers utveckling av språk-och tankeredskap för att skapa mening i andra situationer i vardagsliv och samhälle. Empiriska undersökningar av samspel, mellan vuxna och elever och elever emellan, genomfördes i olika utbildningssammanhang med hjälp av observationer, band – och videoinspelningar. Resultat från studierna presenteras i tre studier, som representerar olika stadier i utbildningen, och modeller av olika slag används i undervisningen. Den första handlar om en grupp förskolebarn (5 år) och deras lärare som först besöker en utställning, en modell av vattnets flöde vid ett science center och sedan samtalar om besöket under en samling på förskolan. Den andra studien utgörs av individuella samtal om vattnets kretslopp mellan lärare och elever (8-10 år gamla), med fokus på ett fotografi av en verklig regnskog, som här representerar vattnets kretslopp. Den tredje studien handlar om elever (12-13 år) som parvis arbetar med en datorsimulerad modell av ekologiska processer på en afrikansk savann. I ett sociokulturellt perspektiv, tyder samtliga resultat på att samtalen mellan elever och lärare kännetecknas av otydlighet. I samtalen blandas frågor om vardagserfarenheter och modeller som representerar mer vetenskapliga förståelse utan att vare sig modellerna som sådana eller vad de representerar förklaras av lärarna. Istället hanteras modellerna som om de vore självillustrativa. Det verkar vara viktigt för lärarna att eleverna själva förstår vad samtalet handlar om och kan komma fram till rätt svar. Eleverna har å sin sida svårigheter att följa lärarnas samtal. De yngre elevernas möjlighet att förstå vad samtalen handlar om och att uttrycka sina kunskaper är i hög grad beroende av de vuxnas sätt att tematisera naturen. Guiden på vetenskapscentrum samtalar däremot med barnen om vad de hör och ser. När eleverna arbetar med simuleringen förstår de naturen på sina egna villkor och använder främst sina egna erfarenheter för att lösa uppgiften. Om man studerar lärande om naturen i undervisningssituationer på det sätt som gjorts i denna avhandling, får man fram att det är en krävande uppgift att lära yngre elever att förstå med hjälp av modeller. Vi måste ställa oss frågor om vad det innebär att förstå modeller som vilar på vetenskaplig förståelse och vilken funktion modeller har för yngre elevers meningskapande liksom för att utveckla användbara redskap för livet som samhällsmedborgare.

Sidan publicerades 2013-05-20 12:48 av John Miller
Sidan uppdaterades 2013-08-20 13:04 av John Miller