Ämnesundervisning hjälper nyanlända att utveckla både språk och ämneskunskaper

Fakta

Karin Rehman

Bor i Stockholm och Växjö
Född år 1961

Disputerade 2025-02-07
vid Linnéuniversitetet

Avhandling

Nyanlända gymnasieungdomars inträde i det svenska historieämnets diskurs

Varför blev du intresserad av ämnet?

− När jag arbetade som lärare i svenska som andraspråk för ungdomar på språkintroduktion väcktes frågan om hur tidigt det går att börja med undervisning i flera ämnen än svenska som andraspråk. Nyanlända elever behöver utveckla språk för vardaglig användning den första tiden, men sedan behöver de snabbt börja lära sig det som vi kallar kunskapsspråk som man möter i skriftliga texter, och som vi sällan använder i dagligt tal. Väldigt mycket kan göras i sva-undervisningen, men ungdomarna behöver också möta andra ämnens sätt att använda språk.

− Det har under ganska lång tid funnits ett genrepedagogiskt arbetssätt i Sverige, där man menar att både språk och kunskap behöver uppmärksammas. När jag pratade med lärare som undervisade ungdomarna i andra ämnen än sva, så beskrev de svårigheten med att undervisa med språkligt fokus. Både för att tiden är knapp och för att de inte tyckte att de hade tillräckliga kunskaper om språk. Då började jag intressera mig för hur lärare i andra ämnen än sva gör när de väl får börja undervisa nyanlända.

Vad handlar avhandlingen om?

− Jag har undersökt språk och ämnesinnehåll i texter som nyanlända ungdomar läser och skriver i historieämnet när de studerar på språkintroduktionsprogrammet. Jag har observerat lektioner och dokumenterat, intervjuat lärare och samlat in elevers texter. Texterna som eleverna läste var texter som läraren själv hade skrivit, och samtliga texter som eleverna läste och skrev handlar om källkritik. Jag har undersökt vilka språkliga resurser som används, samt hur komplext själva ämnesinnehållet är.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Ett viktigt resultat är att eleverna använder samma språkliga resurser, från ord till satser, som de har mött i lärarens texter. Det vill säga att det urval av språk som läraren har gjort i sina texter förekommer också i elevernas texter. Läraren har anpassat sina texter så att de är greppbara för eleverna, och eleverna har genom texterna fått tillgång till språkliga resurser för att uttrycka betydelser som har med källkritik att göra. 

− När det gäller ämnesinnehållet så visade det sig att läraren hade valt ut ett begränsat antal begrepp som är väldigt specifika för källkritik och historieämnet, som verkligen användes i undervisningen och som eleverna klarade av att använda. Utöver det kunde jag se att lärarens texter skiljer sig från lärobokstexter. Texterna hade ett förenklat språk, utan att innehållet är förenklat. Läraren var lite kluven till att använda ett förenklat språk, men menar att det är ett sätt att komma igång, och hen har gjort det utifrån sin erfarenhet av att undervisa den här elevkategorin. Resultatet visar också att eleverna, trots att de är nya i svenska språket, förstår vad de själva har skrivit och kan använda ämnesbegreppen.

− Ett annat viktigt resultat handlar om relationen mellan språk och ämnesinnehåll. Jag kunde se att det finns ett mönster mellan vilka språkliga resurser som används och graden av komplexitet på ämnesinnehållet. De här mönstren är ganska tydliga, men inte entydiga. Det är också en hjälp för att förstå varför det är svårt att lära sig ett nytt språk. Jag kan säga att eleverna ofta uttrycker sig med de här resurserna, men inte alltid. Mina resultat visar hur den språkliga analysen och ämnesinnehållet samverkar, och det kan ha betydelse för samarbete mellan lärare i svenska som andraspråk och till exempel historia. 

Ett viktigt resultat är att eleverna använder samma språkliga resurser, från ord till satser, som de har mött i lärarens texter.

Karin Rehman

Vad överraskade dig?

− En av de skrivuppgifter som eleverna gjorde var en uppgift där de kunde sitta i grupp och arbeta. Jag blev överraskad över att de skrev ganska olika texter trots att de satt tillsammans och pratade om uppgiften. Jag trodde kanske att texterna skulle vara mer lika varandra, men jag har vänt och vridit på det där och har insett att de skriver för sin egen förståelse. Det andra som överraskade mig var att texterna oftast var självbärande. Det går att förstå texterna ganska bra utan att man har direkt tillgång till källorna som eleverna granskade. 

Vem har nytta av dina resultat?

− Främst lärare i svenska som andraspråk och historia, men även huvudmän som organiserar utbildningen för nyanlända ungdomar. Det är huvudmännen som beslutar när elever får möjlighet att börja läsa fler ämnen, och vilka möjligheter finns det för lärare i till exempel sva och historia att jobba tillsammans.