Hoppa till sidinnehåll
Undervisning

Ansvaret för studieresultaten läggs på eleverna 

Publicerad:1 december
Åsa Lasson
Skribent:Åsa Lasson

Ansvaret för elevers studieresultat läggs i stor utsträckning på eleverna själva, vilket innebär att skolans ansvar begränsas. Forskaren Kajsa Rudberg konstaterar att det innebär en individualisering där eleven blir utlämnad till sig själv.

Kajsa Rudberg.
Kajsa Rudberg

Bor i Stockholm
Född år 1982

Disputerade 2025-10-15
vid Stockholms universitet

Avhandling

”Jag fattar ingenting igen”. Den narrativa skär­nings­punkten mellan rådande individualise­rings­normer och skolans centrala uppdrag

Varför blev du intresserad av ämnet?

− När jag gjorde mitt fältarbete hade jag inledningsvis en annan frågeställning, om vad som påverkar socioekonomiskt mindre privilegierade elevers studieresultat. Men jag insåg att den frågeställningen var väldigt bred, och att jag inte kunde besvara den med hjälp av mitt empiriska material. Då letade jag efter andra teman som var genomgående i materialet, och det blev tydligt att min studie skulle handla om individualisering och individualiseringsnormer. Det hänger också ihop med att jag har ett intresse för individualisering och liberalism som ideologi, och vad det får för påverkan i olika samhälleliga sammanhang.

Vad handlar avhandlingen om?

− Jag fokuserar på något som jag kallar för individualiseringsnormer, ett begrepp som jag har hittat på själv. Med det menar jag samhälleligt tongivande normer som härstammar från liberalismen och nyliberalismen, om individen som central och ofta oberoende entitet, och om individens eget ansvar för sina handlingar och prestationer. Individualiseringsnormerna ligger till grund för ett antal skolreformer och kommer till uttryck i skolans styrdokument.

− Jag har gjort ett fältarbete på två skolor där jag har undersökt om och hur de här normerna kommer till uttryck i skolvardagen. Mer specifikt har jag tittat på om och hur normerna kommer till uttryck i elevernas och lärarnas talhandlingar när de talar med varandra och med mig. Jag har dessutom undersökt om de olika talhandlingarna kommer till uttryck inom ramen för några av skolans centrala uppdrag. Det handlar om skolans undervisningsorganiserande uppdrag, att skolan ska erbjuda eleverna undervisning. Samt skolans elevvärderande uppdrag, som handlar om att skolan har till uppgift att värdera och bedöma elevernas prestationer. Där ingår också att eleverna värderar sig själva på olika sätt. Slutligen handlar det om skolans ordningsupprätthållande uppdrag, att skolan har till uppgift att hålla ordning bland eleverna och se till att de gör det de ska och följer reglerna.

Jag kallar det för elevens utlämnade tillstånd, att de egna studieprestationerna står och faller med eleven själv, och att eleven blir utlämnad till sig själv.

Kajsa Rudberg

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Ett centralt resultat är att normerna kommer till uttryck inom ramen för alla de här talhandlingarna. Ett annat resultat som är intressant är att när de här normerna kommer till uttryck, så leder det till att eleven i vissa bemärkelser blir utlämnad åt sig själv. Jag kallar det för elevens utlämnade tillstånd, att de egna studieprestationerna står och faller med eleven själv, och att eleven blir utlämnad till sig själv. Eleven blir källan till de egna prestationerna, och det innebär en form av individualisering – att man förlägger ansvaret hos eleven utan att prata om några yttre påverkansfaktorer. Själva undervisningssituationen i skolan innebär ju förstås att det inte bara är elevens ansvar, utan att det finns en lärare som har ansvar att lära ut. Men om man drar det här resonemanget till sin yttersta spets så landar jag i det här − att de egna studieprestationerna står och faller med eleven själv. Och det är ett ganska bekymmersamt resultat. I förlängningen så kan man säga att det leder till att skolans ansvar begränsas. Ju mer ansvar man lägger på eleven desto mindre blir skolans ansvar, och det får konsekvenser. 

− I avhandlingen ställer jag också de här individualiseringsnormerna i relation till något som jag kallar för skolans övergripande kollektivistiska uppdrag, som handlar om skolans uppdrag att se till att alla elever får så goda möjligheter som möjligt att uppnå kunskapsmålen. Jag diskuterar huruvida de här normerna och det här uppdraget är de förenliga med varandra, om de krockar med varandra, eller överlappar varandra, och jag kommer fram till att de gör allt det. Och det är också ett viktigt resultat. 

Vad överraskade dig?

− Även om det hände att lärare och elever uppmärksammade olika yttre påverkansfaktorer, så gjorde de det väldigt sällan i de talhandlingar som jag har tagit del av. Det var lite överraskande, framförallt eftersom båda skolorna är belägna i ett socioekonomiskt mindre privilegierat bostadsområde. Eftersom det är väl belagt att klassbakgrund är en faktor som påverkar elevers studieresultat i hög utsträckning, så tänkte jag mig att både lärare och elever i ett sådant område kanske skulle ha en större medvetenhet om det.

Vem har nytta av dina resultat?

− Jag hoppas att de kan leda till en diskussion om framför allt det här utlämnande tillståndet, när skolans ansvar för elevers studieprestationer blir begränsat. Jag tycker att det är ett ganska bekymmersamt fenomen.