Balansgång ge elever rätt stöttning för programmering i matematiken
Det är svårt för elever i gymnasiet att använda programmering som matematiskt verktyg. För lärare är det en svår utmaning att hitta balansen mellan att stötta elever och att ge utrymme för elevernas egen utveckling, visar Andreas Borgs avhandling.
Bor i Skoghall, Karlstad
Född 1981
Disputerade 2026-03-20
vid Karlstads universitet
Incorporating programming into mathematics education. How using programming shapes upper-secondary students’ mathematical understanding
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag jobbar som gymnasielärare och började i forskarskola år 2017, ungefär samtidigt som kurs- och ämnesplanerna skulle ändras för matematik. Den stora förändringen var att programmering infördes i matematiken. Forskarskolan hade fokus på digitalisering och många frågor väcktes hos mig som lärare just om programmering i matematiken.
Vad handlar avhandlingen om?
– Huvudfokus är att studera gymnasieelevers användning av programmering under matematiklektioner: hur eleverna använder programmering, vilka svårigheter och möjligheter som finns.
– Programmering är inte per definition ett matematiskt verktyg för elever. Avhandlingen belyser vilken stöttning elever behöver för att arbeta med programmering i matematiken, både för matematisk problemlösning och som verktyg för numerisk beräkning.
Många matematiklärare som förväntades lära ut programmering hade aldrig själva programmerat och undervisningstiden för programmering är mycket begränsad.
Andreas Borg
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Det var en utmaning för eleverna att förstå och inse vilka möjligheter programmering har när det gäller matematik. Många elever har ganska liten erfarenhet av programmering. När programmering infördes i matematiken lyftes det ibland fram i debatten att det finns många skärningspunkter mellan det matematiska språket och programmeringsspråket, men för eleverna var det ett svårt steg att översätta en matematisk algoritm till en programmeringsalgoritm. Om eleverna inte får tillräckligt stöd riskerar de att hamna i en gränszon, till exempel där matematiska variabler används felaktigt i programmeringsspråket.
– Den andra av mina två studier är en fallstudie där en lärare implementerade programmering i matematiken under strukturerade former. Eleverna behövde inte själva programmera särskilt mycket utan kunde använda färdig kod och färdiga algoritmer, utifrån ett rimligt antagande att eleverna inte kunde så mycket om programmering. Därmed användes programmeringen huvudsakligen som ett räkneverktyg, utan att leda till en fördjupad förståelse av det matematiska innehållet. Det är en utmaning att hitta lagom nivå för den stöttning som vi lärare måste ge eleverna.
Vad överraskade dig?
– Jag trodde att programmering i matematiken skulle vara utmanande för eleverna, men det var mer utmanande än jag trodde. Även elever som hade gått en kurs i programmering tidigare hade svårt att se hur programmering kan fungera som matematiskt verktyg.
Vem har nytta av dina resultat?
– Jag har ett lärarperspektiv i avhandlingen. Det går inte att dra generella slutsatser av små studier, men det kan vara viktigt för lärare att se vilka aspekter som kan påverka elevers användning av verktygen och hur programmering kan öka elevers matematikförståelse.
– Det är en stor utmaning att implementera programmering i matematiken, det tror jag att många lärare känner igen och det kan vara viktigt att belysa. Det är en balansgång att ge elever lagom stöttning så att de kan använda programmering på ett sätt som stärker deras matematiska förståelse.
– Resultaten belyser också utfallet av en sådan här undervisningsreform. Programmering i matematiken infördes snabbt och utan att förutsättningar egentligen gavs. Många matematiklärare som förväntades lära ut programmering hade aldrig själva programmerat och undervisningstiden för programmering är mycket begränsad. Inget togs bort när programmeringen lades till.