Den läsande flickan – hyllad och kritiserad

Hon är duktig och hyllad – den bokslukande flickan. Men inte utan pekpinnar. Sara Andersson belyser i sin forskning bilden av den läsande flickan genom 1900-talet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är sociolog i grunden och har alltid varit intresserad av läsning. Barn och ungas läsning har diskuterats i decennier och jag har funderat över varför intresset för frågan är så stor. Det kändes som ett spännande område att undersöka.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur idén om den läsande flickan som hyllad och duktig har konstruerats och förändrats under 1900-talet fram till idag. Genom att analysera bloggar, debatt- och nyhetsartiklar samt olika typer av läsarundersökningar och offentliga utredningar som exempelvis Pisa, har jag undersökt vilka versioner av den läsande flickan som har lanserats i olika tider, men också hur hennes status förändrats över tid.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Bilden och idén om den läsande flickan har förändrats i takt med vad som uppfattas som god läsning. På 1940-talet underströks vikten av kvalitetslitteratur och flickor som läste framställdes som flitiga. Men inte utan ett visst moraliserande – flickor ansågs i högre grad än pojkar, kunna förirra sig i fiktionens värld genom alltför mycket läsning. Med tiden har kvalitetslitteratur blivit mindre relevant. Under senare decennier betonas kvantitet snarare än kvalitet i mätningar som exempelvis Pisa och Pirls. Samtidigt problematiseras fortfarande, främst i bildningsdebatten, många flickors läsning av enklare litteratur, exempelvis så kallad chick-lit.

– Dagens framställning av den läsande flickan präglas av alla idébilder som konstruerats under årtiondena. Idag är hon är hyllad och anses som duktig men tvingas liksom förr hantera en genomlysning och ett reglerande av sin läsning. Detta visar sig idag framför allt i läsundersökningar och läsmätningar där hon åläggs att mäta sin läsning och kategorisera sig själv, men också i att hon väljer att presentera sin läsning i olika forum. Hennes läsande övervakas inte utifrån och auktoritärt på samma vis som tidigare, men mina resultat visar att flickorna utifrån en mer subtil självmedvetenhet väljer att presentera och ”visa upp” sitt läsande och vad de läser.

Vad överraskade dig?

– Främst upptäckten av hur stort intresset för barn och ungas läsning är. Jag överraskades av den enorma mängd data av barns och ungas läsförmåga som finns att tillgå, bland annat inom OECD. Utvecklingen visar hur barn och ungas läsförmåga under 1900-talet har blivit ett vetenskapligt objekt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som är intresserade av barn och ungas läsning. Jag hoppas att avhandlingen kan bidra till diskussioner och reflektion kring hur vi ser på god läsning. Idag framställs läsning som en avpolitiserad fråga men jag menar att läsning i allra högsta grad är en politisk akt.

Susanne Sawander