Elever bygger kunskap om hållbarhet tillsammans

I globalt lärande inom hållbarhetsfrågor kommunicerar elever från olika länder på jämlika villkor. Det visar Birgitta Nordéns avhandling. 

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat på Internationella Miljöinstitutet i Lund. När jag fick ansvar för global hållbarhetsundervisning skapade jag globala klasser på nätet där lärare med elever från ungefär 120 länder deltog. Det fick stor respons och jag började fundera över vad och hur eleverna lär.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur vi åstadkommer ett fördjupat lärande inom miljö och hållbarhet. Jag har särskilt intresserat mig för den globala dimensionen och hur vi kan undervisa om den lokalt. I tidigare forskning finns inte mycket fokus på lärprocesser, det är mer retorik och policy – det här ska göras, men det sägs inte hur. Jag har intervjuat lärare, skolledare och skolungdomar på högstadie- och gymnasienivå som anslutit sig till globala kurssammanhang via nätet. Dessutom har jag intervjuat ett tiotal gymnasielärare för att se hur lärare samarbetar transdisciplinärt över ämnesgränserna och hur de förbereder sig i arbetslagen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– För att skapa ett innehåll för globalt lärande i hållbarhetsfrågor behövs en fördjupad förmåga att tränga in i komplexa områden. Precis som inom andra ämnen finns det ett flöde av idéer och en kunskapsbyggnad som genereras i ett globalt, lokalt sammanhang. Men inom hållbar utveckling är det inte böcker eller lärare som är källan utan eleverna bygger kunskap tillsammans.

– Undervisningen i de globala lärandekontexterna har tidigare haft karaktären av välgörenhet. Vi från norr säger hur man gör. Men när det handlar om hållbarhet måste eleverna ta mycket av initiativet och de kommunicerar på en jämbördig nivå. Det är intressant för det händer något mellan människor och det är befruktande att få in det globala lärandet i det lokala även här i Sverige. Det handlar inte bara om framtiden, utan om att hantera samtida problem.

Vad överraskade dig?

– Jag märkte att gymnasielärare har olika motivation och kan undervisa väldigt väl över ämnesgränserna, när de ser att det är angeläget. Det var en enorm dynamik mellan natur- och samhällsvetenskapliga ämnen liksom mellan Idrott och hälsa, och psykologi. Lärarna varken bevakade revir eller ansåg att egna disciplinen hade tolkningsföreträde i hållbarhetsundervisningen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla ämneslärare, men framför allt våra nuvarande lärarstuderande som behöver hitta metoder att ta till vara globaliseringens lokala hållbarhetsuttryck.

Annika Larsson Sjöberg