Elever vassast på att definiera lärares roll i elevhälsoarbetet
Elever ser en tydlig koppling mellan sin egen hälsa och lärares didaktiska och relationella kompetens. För rektorer, elevhälsopersonal och i elevhälsoplaner är lärarnas roll i elevhälsoarbetet betydligt luddigare. Det visar Zofia Hammerin i sin avhandling om gymnasielärares elevhälsoarbete.
Född 1986
Bor i Skövde
Disputerade 2025-09-05
vid Linnéuniversitetet
Elevhälsoarbete som pedagogisk praktik. Kvalitativa studier om lärares arbete med elevers hälsa i gymnasieskolan
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag blev framför allt allt intresserad eftersom jag själv är lärare. Jag har arbetat i gymnasiet i tio år, där mötte jag många elever som inte mådde så bra och jag såg också vilka konsekvenser det kunde få om de inte lyckades i skolan. Jag funderade mycket på vad och hur jag som lärare kunde stötta elevhälsoarbetet och de frågorna ledde mig så småningom in i forskningen.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om gymnasielärares elevhälsoarbete. På senare år har det skett en hel del förändringar i policy och skollag kring lärares roll i elevhälsoarbetet, exempelvis att elevhälsoarbetet ska ske i samverkan med lärare och i skolans alla miljöer. Vad betyder detta för lärare, och hur ska lärare, som ju inte har utbildning i specifika elevhälsofrågor, samarbeta med elevhälsan och hur ser lärares elevhälsoarbete ut?
– Avhandlingen bygger på fyra delstudier. I den första har jag analyserat elevhälsoplaner, det vill säga lokala riktlinjer för elevhälsoarbetet, från olika gymnasieskolor i flera olika delar av landet. Vidare har jag intervjuat lärare om hur de ser på sitt elevhälsoarbete samt gymnasielever om hur de tycker att lärare påverkar deras hälsa. Slutligen har andra professioner i skolan, rektorer och elevhälsopersonal intervjuats om sin syn på lärares roll i elevhälsoarbetet.
Av elevsvaren framgår att varierande undervisning där genomgångar blandas med grupparbeten och praktiska moment, har stor påverkan på elevernas mående.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Övergripande framträder två saker. Det ena är att det tycks vara svårt att sätta ord på lärares roll i elevhälsoarbetet. Det framkommer både i intervjuer med rektorer och elevhälsopersonal, samt i elevhälsoplanerna där lärarnas roll är diffust och luddigt framskrivet. Det andra är hur tydligt eleverna kopplar lärarens didaktiska och relationella kompetens som en viktig del i elevhälsoarbetet. Av elevsvaren framgår att varierande undervisning där genomgångar blandas med grupparbeten och praktiska moment, har stor påverkan på elevernas mående.
– För lärarna innebär elevhälsoarbetet att ge eleverna största möjliga chans att lyckas i skolan. Det kan vara att skapa undervisning och uppgifter på rätt nivå för varje elev, men det är också att se hela eleven och bygga relationer genom att intressera sig för vem eleven är. Det här är intressant eftersom didaktisk och relationell kompetens är precis den kunskap som lärare har. Likafullt skrivs detta inte fram i policydokumenten kring lärares elevhälsoarbete.
Vad överraskade dig?
– Framför allt hur tydligt eleverna kopplade lärarnas didaktiska förmåga till sin egen hälsa, det hade jag inte förväntat mig. Däremot trodde jag att rektorer och professionella inom elevhälsan skulle ha en klarare definition kring lärarnas roll i elevhälsoarbetet.
Vem har nytta av dina resultat?
– Alla som arbetar med elevhälsofrågor i skolan, kanske främst rektorer och elevhälsopersonal. Avhandlingen riktar sig också högre upp i leden, som skolledare på förvaltningsnivå och de som arbetar med policyfrågor kring elevhälsa.