Engelskundervisning – redskap för demokratin?

Hur talar elever, lärare och policyaktörer om engelskundervisning? Vad är det att kunna engelska? Jan Berggren visar att eleverna på de studieförberedande programmen lär sig analys och argumentation, medan de på yrkesförberedande inte får de kunskaper som behövs för att kommunicera i offentlighet i en globaliserad värld.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som gymnasielärare i engelska och alltid funderat på vad det är som gör att engelskundervisning ser så olika ut beroende på studieförberedande respektive yrkesinriktade program. Jag ville veta mer om lärares, ungdomars argument liksom utbildningspolitisk argumentation för vad kunskap i engelska är och ska vara.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag ville undersöka hur engelskundervisningen på gymnasiet ser ut. Jag ville dels se hur lärare och elever talade om innehållet, vad är viktigt att eleverna får lära sig, och hur ska undervisningen organiseras. Dels ville jag se hur politiken formar villkoren för engelskundervisning.

– Jag har gjort intervjuer med lärare och elever på de studieförberedande programmen S och NV och på yrkesförberedande som hotell- och restaurang och elprogrammet. Jag har analyserat direktiv, SOU-utredningar och propositioner inför genomförda och planerade gymnasiereformer 1990 till 2009.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Lärare och elever har liknande uppfattning om vad engelskan ska innehålla, de flesta är överens om att undervisning och innehåll ska skilja sig åt mellan studie- och yrkesförberedande program. Styrdokumenten pratar om infärgning, det vill säga att undervisningen ska anpassas till programmets inriktning. De har skett en förskjutning från 1990-talets början då policy talade om att alla elever ska få tillgång till samma kunskap som ger dem verktyg för att vara demokratiska medborgare, till Gy11 där står det väldigt lite om medborgarskapet.

– När jag tittade på hur undervisningen utformades var det tydligt att elever på NV och S fick tillgång till verktyg som analys och argumentation, och fick lära sig att kommunicera i formella sammanhang. Yrkeselevernas undervisning var inriktad på vardagliga sammanhang, vardagsbetonad, glosträning och texter om vardag och yrke dominerande. Att styrdokumenten uppmanar till infärgning behöver ju inte betyda att man inte tränar analysförmåga och argumentation.

Vad överraskade dig?

– Att ungdomarna tillsammans med lärare bidrar till åtskillnad mellan undervisningen på de olika programmen. Flertalet av eleverna är nöjda. Även om några elever på elprogrammet efterfrågade diskussion och analys av samhällsfrågor. Jag blev också förvånad över hur eleverna på NV viker sig för betygen. De behöver uppmuntras att våga vara kritiska och diskutera undervisningsinnehåll, de böjer sig oftast för lärarna.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att avhandlingen kan skapa diskussion om vad denna djupliggande åtskillnad mellan yrkesprogram respektive högskoleförberedande program får för konsekvenser för demokratin. Skolan måste fördjupa kunskapen och förbereda alla elever för att kunna delta demokratiskt och ha möjlighet till vidare utbildning i en globaliserad värld.

Hanna Nolin