Enspråkighet är norm i den svenska läroplanen

Fakta

Theres Brännmark

Bor i Luleå
Född år 1975

Disputerade 2024-12-12
vid Luleå tekniska universitet

Avhandling

Språklig mångfald och makt. De nationella minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska i norrbottnisk grundskolekontext

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag har en bakgrund som ämneslärare i svenska och svenska som andraspråk. Min studie är genomförd i grundskolor i Norrbotten, där finska, meänkieli och samiska språk är centrala. Språken har en lång historisk närvaro och har använts som förstaspråk långt innan svenska introducerades i regionen. Men de har ändå förbisetts och marginaliserats i utbildningssystemet och i samhället, och efter andra världskriget har svenska kommit att bli det språk som dominerar i regionen. Mot bakgrund av det tyckte jag att det var intressant att undersöka och bidra med kunskaper om språkens status i en grundskolekontext.

Vad handlar avhandlingen om?

− Om hur språklig mångfald kommer till uttryck i olika fysiska och sociala rum i en norrbottnisk grundskolekontext. Jag har undersökt hur den övergripande delen av den svenska, finska och norska läroplanen skapar utrymme för språklig mångfald, samt lärares uppfattningar om språklig heterogenitet. Jag har också undersökt hur finska, meänkieli och samiska representeras visuellt i en skolmiljö, och slutligen har jag undersökt individers upplevda erfarenheter av finska och meänkieli.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Mina resultat visar att den norska och finska läroplanen normaliserar och erkänner flerspråkighet, samtidigt som den svenska förmedlar en enspråkig norm. Svenskt standardspråk utgör norm i läroplanen, men avhandlingen visar också att svenska utgör norm i den totala undersökta kontexten. I kontrast till det visar mina resultat att individer som har minoritetsspråkliga erfarenheter pekar på behovet av att utmana den här normen. De är inte tillfreds med sina språkkunskaper och det finns deltagare som belyser både behov och en önskan om att återta sitt språk som de upplever att de inte kan i den omfattning de önskar. Det leder till känslor av skam och utanförskap i relation till den egna gruppen. Skammen beror också på att man upplever att man inte kan föra språket vidare till nästa generation.

− Ett annat viktigt resultat i lärarnas beskrivningar av sin undervisningspraktik är att svenska utgör norm och de nationella minoritetsspråken, i synnerhet av finska, meänkieli och samiska, tenderar att inkluderas som ett moment i undervisningen snarare än att vara en normaliserad del av verksamheten. Samtidigt ser lärarna i studien att det finns möjligheter att inkludera elevers olika språk. Men för att göra det behövs formella beslut, resurser i form av tid samt flerspråkiga läromedel.

− När jag undersökte hur finska, meänkieli och samiska representeras visuellt i en skolmiljö, kunde jag se att det finns utrymme att utmana den här enspråkiga normen i skolmiljön. Språken förekommer i miljön i två av skolans fyra entréer i form av olika bilder och artefakter. Men det är endast i de miljöer som de yngre eleverna använder, i miljöerna för årskurs 7-9 finns inte språken representerade. Så det verkar vara mer accepterat med flerspråkighet för de yngre eleverna.

Jag hoppas att avhandlingen kan bidra till att språklig mångfald får en mer självklar plats.  

Theres Brännmark

Vad överraskade dig?

− Att assimilationens konsekvenser fortfarande är väldigt närvarande och att den historiska marginaliseringen av finska, meänkieli och samiska får konsekvenser än idag. Jag vill inte uttala mig om grundskolan generellt, men mina resultat visar språken inte har någon given plats i den undersökta grundskolekontexten.

− Något annat som förvånade mig är att jag inte kunde se att det verkar ha någon betydelse att kommuner ingår i förvaltningsområdet för ett eller flera av språken, där man är skyldig att anordna exempelvis förskola och exempel äldreomsorg på språken om det finns önskemål och behov. Det här kanske kan förklaras med att det finns ett glapp i lagen om nationella minoriteter och nationella minoritetsspråk, för den säger egentligen inget om grundskolan.

Vem har nytta av dina resultat?

− Rektorer, forskare, lärare, lärarutbildare och beslutsfattare. Jag hoppas att avhandlingen kan bidra till att språklig mångfald får en mer självklar plats. Sverige är ett mångspråkigt land och det finns många språk som inte har någon officiell status, så jag tänker att resultaten inte bara är relevanta för skolor i Norrbotten.