Fokus på tals del- och helhetsrelationer gynnar de yngsta eleverna
En förståelse för tals del- och helhetsrelationer är viktig för att de yngsta eleverna ska utveckla sina färdigheter i matematik, och för att de inte ska fastna i ineffektiva uppräkningsstrategier. Det visar Catarina Wästerlids forskning.
Bor i Hässleholm
Född år 1968
Disputerade 2025-10-03
vid Lunds universitet
Konceptuell subitisering som grund för förskoleklasselevers lärande om tals del-helhetsrelationer
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Jag är utbildad grundskollärare med inriktning mot matematik och NO i årskurs 1−7, samt speciallärare i matematik, och har jobbat som lärare i 19 år. Jag har sett att vissa elever har ett flyt i att sätta samman och dela upp tal i matematiken, medan andra elever i stället använder ineffektiva strategier med uppräkning med en i taget och fingerräkning. Jag var intresserad av att fördjupa mig i hur vi kan utforma matematikundervisningen så att eleverna kan komma ifrån de ineffektiva uppräkningsstrategierna, eller förebygga så att de inte fastnar i dem. Så det handlar mycket om förebyggande arbete.
Vad handlar avhandlingen om?
− Om hur förmågan att hantera antal och tal kan stödjas i matematikundervisningen. Vi har arbetat med subitisering, som handlar om att direkt kunna bestämma och uppfatta ett exakt antal utan uppräkning med en i taget. Att exempelvis direkt kunna få en bild av att två plus tre är fem. Vi har provat olika undervisningsinsatser i förskoleklasser, som går ut på att mentalt strukturera och gruppera antal utan att hamna i uppräkning med en i taget. Uppräkningar, att räkna och bestämma antal, är något som är ganska tydligt när vi räknar högt. Men det här att direkt kunna bestämma och uppfatta ett exakt antal utan uppräkning handlar om en mer osynlig mental strategi eller förmåga som inte är lika explicit för barnen. Det är en medfödd förmåga och vissa barn gör det naturligt, men inte alla.
Testerna är en bra förebyggande insats som man kan göra med alla elever, för att bygga grunden för att förstå hur tal kan sättas samman och delas upp, och som man kan arbeta med tidigt i matematikundervisningen.
Catarina Wästerlid
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Vi har använt två ganska enkla screening-tester där vi har kunnat se att de barn som kunde subitisera också presterade bättre på uppgifter som handlade om hur tal kan delas upp och sättas samman. Så det finns ett samband däremellan. I en av de större studierna jobbade vi återkommande med de här testerna och då kunde vi se att kunskapsutvecklingen var störst hos de elever som initialt presterade lägst på tester. Men även de andra eleverna utvecklade sitt kunnande. Så det gynnade de lågpresterande eleverna mest, men de andra eleverna gynnades också fast i mindre utsträckning.
Vad överraskade dig?
− Att inte alla elever använder sig av subitisering, trots att det är en medfödd kognitiv förmåga. Det finns ganska många studier på att vi besitter den förmågan, men vissa elever använder sig inte av den, utan de använder sig av uppräkning av en i taget och räknar oavsett antal. Därför tänker jag att den förmågan behöver stimuleras i undervisningen, och vi behöver uppmuntra eleverna att inte räkna en i taget.
Vem har nytta av dina resultat?
− Det här testerna är en bra förebyggande insats som man kan göra med alla elever, för att bygga grunden för att förstå hur tal kan sättas samman och delas upp, och som man kan arbeta med tidigt i matematikundervisningen. Vi vet också att de elever som hamnar i matematiksvårigheter ofta gör det på grund av svårigheter med talfakta, grundläggande aritmetik och beräkningar. De kommer inte vidare från det steget utan fastnar i de här ineffektiva uppräkningsstrategierna. Jag vill också säga att man kan göra skillnad med ganska små insatser. Vi gjorde tester som tog en eller två minuter, så det innebar inga större förändringar i undervisningen, utan det är ett ganska enkelt moment att lägga till.