Forskningsbaserad undervisning – en balansakt
De senaste decennierna har skolan riktats om. Forskningsbaserad undervisning har blivit allt viktigare. Men innebörden av detta kan tolkas på olika sätt och ett spänningsfält finns, beskriver Gustaf Bjurhammer Birck i sin avhandling.
Bor i Uppsala
Född 1989
Disputerade 2025-09-26
vid Uppsala universitet
Idén om en forskningsbaserad skola. Förskjutningar och implikationer, 1997–2025
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Det är en fråga som följt med mig ganska länge. Jag har en lärarbakgrund och har ända sedan jag var lärarstudent funderat över lärarprofessionens kunskapsbas. Vad är det vi blir experter på? Vad är basen för vårt tänkande och handlande i skolan?
Vad handlar avhandlingen om?
– Det handlar om hur forskning utgör bas för styrning av undervisning och av skolan i stort. Jag tittar på hur idén om forskningsbaserad undervisning ges olika innebörd, och vilka förskjutningar som har skett från år 1997 fram till år 2015. Jag utgår från två grundfrågor: vad räknas som forskningsbaserad kunskap och hur ska vi organisera den forskningsbaserade kunskap vi har?
Sammantaget framträder ett spänningsfält, en balansakt, där olika aktörer brottas med frågan om att främja forskning som både går i linje med ett klassiskt evidenstänk och som samtidigt stärker lärarprofessionen.
Gustaf Bjurhammer Birck
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Det finns tre förskjutningar som jag beskriver. En förskjutning går från det jag kallar indirekt relevans till direkt relevans. Tidigare, under slutet av 1990-talet, var forskningens roll mer att ge ett underlag, att väcka tankar och bidra till diskussioner hos mottagargrupper, inte minst hos lärarprofessionen. Förskjutningen till direkt relevans innebär att forskningen gått mer mot att peka ut olika metoder för främst undervisning. Under 90-talet var grunden mer att undervisningen skulle bedrivas med hög kvalitet, men det sades inte exakt hur.
– Den andra förskjutningen har skett från lärarutbildning till lärarfortbildning. Under slutet av 90-talet fanns ett fokus på att bygga ut lärarprogrammet, en akademisering av lärarutbildningen för att man ansåg att skolan behövde lärare som var reflekterande och akademiskt skolade. Fokus låg inte på fortbildning. Men fortbildning har över tid blivit allt viktigare. Systematiska översikter med specifika metoder tas fram och andra vägar för att utbilda lärarkåren än via lärarprogrammet syns mer. Bildandet av en utbildningsvetenskaplig kommitté inom Vetenskapsrådet är startpunkten för den empiriska undersökningen och slutpunkten utgörs av inrättandet av Skolforskningsinstitutet.
– Den tredje förskjutningen handlar om att urval och organisering av kunskap har förändrats, från att vara ett ansvar för forskarråd och forskare till att bli en myndighetsfråga. Innan Skolforskningsinstitutet bildades år 2015 fanns en tanke att det inte skulle vara en myndighet, men det blev en myndighet.
– Sammantaget framträder ett spänningsfält, en balansakt, där olika aktörer brottas med frågan om att främja forskning som både går i linje med ett klassiskt evidenstänk och som samtidigt stärker lärarprofessionen. I grunden finns också problematiken att forskning inte alltid kan peka ut vad som är rätt eller fel att göra i nuet. Det är svårt att veta vilken forskning som är viktig för framtiden. Hur säkras grundforskningen? Inte bara forskarprofessionen utan även lärarprofessionen berörs av förskjutningarna, där lärarna tidigare hade en egen roll att välja ut relevant forskning och som nu utmanas av andra idéer. Begreppet evidens hämtades från vårdområdet och kom in i skolvärlden 2008–2009. Det går att se praktiknära forskning, som nu är i ropet, som en motkraft. Med kvalitativ forskning vill man hitta mening och betydelse i ett lokalt sammanhang.
Vad överraskade dig?
– Tidigare forskning har pekat på hur evidensrörelsen har varit dominerande inom skolområdet och det bekräftas även i min forskning. Men det finns en hög grad av nyansering och stor förståelse för frågornas komplexitet hos olika aktörsgrupper − inte minst ansvariga politiker och berörda tjänstemän visar på en medvetenhet om detta.
Vem har nytta av dina resultat?
– Alla som är intresserade av de villkor som ramar in den svenska skolan, där en och en halv miljoner elever går. Frågan om nytta för enskilda individer vill jag bolla till dessa eftersom jag varken kan eller bör säga hur man som tjänsteman, eller lärare eller vilken roll man nu har, ska göra utifrån min forskning. Jag tror att dessa grupper är fullt kompetenta att själva läsa och göra avvägningarna i relation till den egna praktiken.