Vad man som barn har med sig hemifrån, i form utbildningstillgångar eller ekonomiska resurser, är avgörande för vad man väljer att läsa på högskolan. Ida Lidegran har sett att för många elitbarn är de höga antagningspoängen till en utbildning minst lika viktiga som utbildningens innehåll.

I ett samhälle som fokuserar på problem måste vi lära eleverna att se det positiva som händer omkring dem. Vi måste också hjälpa dem att se sina egna styrkor, skriver Ulrika Bergmark i sin avhandling.

Gymnasieelever kan bedöma sina egna kunskaper, men de behöver träna på det. Då lär de sig mer och dessutom kan de egna bedömningarna komplettera lärarens, skriver Anne Dragemark Oscarson i sin avhandling.

Idag finns få möjligheter för högskolorna att öka den sociala och etniska mångfalden genom alternativ antagning. Therese Hartmans fallstudie visar att de försök som gjorts inte påverkar undervisningen särskilt mycket eftersom eleverna inte görs delaktiga i kunskapsprocessen.

Att ha kamrater är det absolut viktigaste när det gäller elevernas syn på sin trivsel och framgång i skolan visar Lottie Lofors-Nyblom i sin avhandling. Detta är något vi måste ta hänsyn till när vi planerar den pedagogiska verksamheten, menar hon.

När elever får diskutera själva i smågrupper fördjupar de sina kunskaper i fysik, skriver Karin Due i sin avhandling. Men hon såg också dolda hierarkier i grupperna som kan ge flickor dåligt självförtroende i ämnet.

Elever tycker att problemen ligger hos dem själva och de upplever att de befinner sig i ett sammanhang för sådana som inte passar in i skolan. Anna-Lena Ljusberg har i sin avhandling undersökt hur det är att vara elev i särskild undervisningsgrupp.

När det finns en positiv relation mellan barn och lärare och när barnen känner sig delaktiga i själva lärandesituationen upplever de svårigheter som mindre besvärligt . Agneta Simeonsdotter Svensson har undersökt hur barn i förskoleklass upplever svårigheter.

Diskussionen kring flyktingbarn är ofta fokuserad på trauman. Men många flyktingbarn växer upp och lever fullt normala liv. Mottagandet, de första skolåren och vänner med liknande erfarenheter är viktiga för flyktingbarnens identitetsskapande, visar Ulrika Wiggs avhandling.

Barn i behov av särskilt stöd i förskolan kategoriseras och bedöms allt oftare av psykologer och andra specialister. Kristian Lutz menar att pedagogerna i förskolan måste ta tillbaka makten över bedömningar av vad som är normalt och avvikande i den pedagogiska miljön.

Lärare måste arbeta mer aktivt med att förebygga ungdomars negativa kroppsuppfattning, tycker Carolina Lunde. I sin avhandling har hon följt ungdomar mellan 10 och 13 år, en ålder när många börjar bli väldigt kritiska mot sitt utseende.

Det pågår ett dagligt spel bortom pedagogernas blick och kontroll. Det konstaterar Anna Öqvist som studerat hur flickor och pojkar i årskurs 5 använder sig av ord som hora och kärring. Benämningarna är inte bara är skällsord, utan de producerar maktrelationer både mellan könen och inom könet.