Förskolebarnet ur ett posthumanistiskt perspektiv

Olika tider verkar kräva olika barn, eller olika förståelser och synsätt på barn. Det konstaterar Therese Lindgren i sin avhandling där hon kritiskt granskar de posthumanistiska idéer som har funnit sin väg in i förskolan.

Therese Lindgren
Therese Lindgren

Född 1982
Bor i Lund

Disputerade 2018-10-12
vid Malmö universitet


AVHANDLING
Föränderlig tillblivelse: Figurationen av det posthumana förskolebarnet

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Innan jag påbörjade mina forskarstudier arbetade jag som pedagog i förskolan. Där brottades jag med olika frågor som rör förskolans syfte och innehåll och synen på förskolebarnet. Jag uppfattade det som att det fanns flera olika, och ibland motstridiga, perspektiv. Dessa frågor tog jag med in i mitt forskningsarbete.

– I min licentiatstudie, som ligger som grund för avhandlingen, undersökte jag hur pedagoger talade om barn och barns meningsskapande i ett arbete med pedagogisk dokumentation. I analysen av pedagogernas samtal blev det tydligt att pedagogerna lade fokus på barns relationer med den fysiska miljön, alltså barns relationer med materialitet och ting. Hur kunde detta komma sig? Det visade sig att de pedagoger som var delaktiga i studien aktivt arbetat med Skolverkets stödmaterial ”Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: pedagogisk dokumentation”. I detta stödmaterial som Skolverket gav ut 2012, förespråkas pedagogisk dokumentation som verktyg för förskolans systematiska kvalitetsarbete inom ramen för vad som i stödmaterialet benämns som postkonstruktionistisk teoretisk förståelse. Den postkonstruktionistiska teorin kan förstås som del av en bredare så kallad posthumanistisk teoretisk rörelse i både svensk och internationell förskoleforskning. Posthumanismen är en uppsättning kritiska idéer och teorier som på ett grundläggande plan inte bara ifrågasätter hur vi har för vana att tänka om oss själva och vår position i världen utan också utmanar traditionella uppfattningar om kunskap och lärande. Detta väckte mitt intresse: vad innebär en posthumanistisk förståelse av förskolebarnet och hur har posthumanistisk teori funnit sin väg in i förskolans kontext? Varför posthumanism i förskolan, varför nu?

Vad handlar avhandlingen om?

– I avhandlingen gör jag en kritisk granskning av posthumanistisk teori, när denna passas in i ett förskolesammanhang. Jag undersöker hur det posthumana barnet möjliggjorts som figur, vad det posthumana barnet kan förstås svara mot och hur det posthumana barnet relaterar till andra samtida konstruktioner av barnet. I avhandlingen kommer jag också in på större frågor som rör hur förskolebarnet konstruerats på olika sätt genom förskolans historia i brännpunkten mellan utbildningsforskning, förskolepolicy och praktik. Olika tider verkar helt enkelt kräva olika barn – eller snarare olika förståelser och synsätt på barn.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Posthumanismens kritiska idéer och teorier ifrågasätter inte enbart hur vi har för vana att tänka om oss själva och vår position i världen utan utmanar också traditionella uppfattningar om kunskap och lärande. När teorin passas in i förskolans sammanhang blir vissa sätt att tänka om och förstå förskolebarnet möjliga och inte andra. I det svenska förskolefältet betonas relationen mellan barn och fysisk miljö. Man menar att det tidigare har varit för stort fokus i både forskning och praktik på språket som skapare av både oss själva och världen. Den posthumanistiska världssynen beskrivs som ”utplattad” vilket betyder att relationer mellan människor och mellan människor, miljö och ting värderas lika. Alla relationer ses som lika nödvändiga för vår egen och andras existens. I en posthumanistisk teoretisk förståelse av barnet beskrivs barnet ständigt bli till, om och om igen, genom och som del av sina intrasslade relationer med världen. Det posthumana barnet förkroppsligar på så vis flexibilitet och framhålls som bättre anpassat för en värld kännetecknad av rörelse, heterogenitet och snabb social förändring och teknologisk utveckling.

– I internationell posthumanistiskt inspirerad förskoleforskning figurerar det posthumana barnet som en lösning på en värld i social, politisk och ekologisk kris. För att kunna överleva måste vi ändra på hur vi ser på oss själv och vår plats i världen. Här blir förskolebarnet viktigt. Om bara barnet med hjälp av ”rätt” utbildning skulle kunna frigöras från dominerande traditionella och samtida tankesätt skulle barnet kunna omvärdera sin position i världen och därmed förändra förutsättningarna för framtiden. I detta resonemang blir barnet lösningen och utbildningen det medel genom vilka genomgripande samhällsförändringar ska komma till stånd. Något annorlunda uttryckt blir barnet en plats för vuxnas iscensättning av förändring.

– Problemet är att barnets historiska, sociala och kulturella bakgrund och sammanhang riskerar att suddas ut i processen, och på så sätt också barnets individuella unikhet. Detta väcker viktiga frågor rörande teorins konsekvenser, inte minst för dem som är föremål för den teoretiska interventionen – det vill säga barnen.

Vad överraskade dig?

– Jag blev överraskad av hur snabbt de pedagoger som medverkade i licentiatstudien snappade upp och arbetade med att omsätta det nya perspektiv som presenterades i Skolverkets stödmaterial i pedagogisk praktik. Detta visar på hur viktigt det är att det finns en levande dialog mellan beslutsfattare, policyformulerare, forskare och pedagoger. Sedan var hela djupdykningen in i posthumanismen omtumlande och utmanande för mitt eget tänkande, men mer om det kan man läsa i avhandlingen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Verksamma pedagoger, pedagoger i utbildning, andra forskare och utbildningspolitiska aktörer. Alla som är intresserade av att diskutera varför och hur vissa teoretiska rörelser vinner mark och får fäste i förskolan.

Åsa Lasson

Sidan publicerades 2018-11-05 11:49 av Moa Duvarci Engman
Sidan uppdaterades 2018-11-09 09:58 av Moa Duvarci Engman


Forskningsbevakningen presenteras i samarbete med Ifous

Läs mer
Skolportens konferenser
SKOLPORTENS MAGASIN
Nytt nr ute 14 december!

Nytt nr ute 14 december!

TEMA: Utveckla undervisningen! Så lär sig eleverna bäst, enligt forskningen. INTERVJU: Ebba Hildén vill lyfta förskollärares ledarskap.

Prova på-pris! 2 nr/99 kr!
Att läsa en avhandling

Att läsa en avhandling

Att läsa en avhandling handlar till stor del om att vaska fram det som är intressant – inte om att plöja sig igenom hela texten från början till slut. Här hittar du några tips på hur du gör det.

Läs mer
Skolportens digitala kurser
5 mest lästa på FoU
Språkutvecklande förskola kräver kunskap och kompetens!

I dag presenterar Ifous Språkutvecklande förskola – en kunskapsöversikt om språkutvecklande arbete i förskola. Den är framtagen för att bidra med kunskaper som kan underlätta förskolans språkutvecklande arbete, så att alla barn, utifrån sina individuella förutsättningar, får möjlighet att utvecklas optimalt.

Här stöttar man skolorna för att främja närvaroarbetet

Att tidigt fånga upp elevers frånvaro är viktigt. På Pedagogiskt center arbetar personalen i nära samarbete med Elevhälsan med att stödja skolorna i Helsingborg i deras pedagogiska arbete. För att främja närvaro arbetar de bland annat med att utveckla och stärka mentorns roll, utveckla lärmiljöer och att stödja verksamheten med digitala system.

Innovation ger värde för undervisningen

Innovation är ett mindset där man testar sådant som man tror ökar undervisningens kvalitet, elevernas upplevelse eller sparar tid. Något som ger värde. Därför kan innovation också vara att sluta göra någonting, säger Leif Denti, som forskar på ledarskap, kreativitet och organisatorisk innovation vid Göteborgs universitet.

Didaktiska val ur ett genusperspektiv i skolämnet idrott och hälsa

Inga Oliynyk har i sin avhandling i pedagogik undersökt hur lärare i idrott och hälsa genom sina didaktiska val implementerar de riktlinjer om jämställdhet som beskrivs i läroplanen. Resultaten i avhandlingen visar att det är en komplex fråga som är avhängig många faktorer.

Pojkar tenderar att premieras på idrottslektionerna

Skolan ska främja pojkars och flickors lika rätt och möjligheter när det gäller idrott och hälsa. Det framgår i den svenska läroplanen. Men trots det är undervisningen inte jämställd och flickor och pojkar blir behandlade olika.