Goda relationer främjar inkluderande undervisning
Lärare som kan skapa goda relationer med elever utifrån ett undervisningssyfte kan också lyckas skapa ett inkluderande klimat i klassrummet. Det visar Lotta Björkman som har forskat om gymnasieelevers syn på inkluderande undervisning.
Bor i Stockholm
Född år 1978
Disputerade 2025-10-10
vid Södertörns högskola
Inkluderande didaktiska dimensioner. En fenomenologisk studie av lärares undervisning ur elevers perspektiv
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Jag är gymnasielärare i grunden men har jobbat i 15 år som frilans med normkritik, och har föreläst om vikten av normkritiska perspektiv, diskrimineringslagstiftningen och skolans uppdrag att motverka kränkningar. Jag började alltmer känna att vi pratade mycket om vad vi inte ska göra när det handlar om kränkningar, men det fanns ett vakuum när det kom till vad vi faktiskt ska göra. Jag upplevde också att det var konstigt att prata om eleverna och inte med dem. Därför tyckte jag att det var intressant att göra det.
Vad handlar avhandlingen om?
− Om gymnasieelevers beskrivningar av inkluderande undervisning. Ofta kopplas inkluderingsbegreppet till specialpedagogik, medan jag har en bred förståelse av begreppet och ser på det som en antidiskriminerande, antikränkande och tillgänglig undervisningssituation. Jag har tagit utgångspunkt i skolans uppdrag att motverka diskriminering och kränkningar och har intervjuat elever om deras förståelse för vad det är, men också vad som får undervisning att kännas inkluderande. Eleverna har även fått svara på enkäter och delta i kreativa workshops för att sätta igång samtalen. Sedan har jag gjort en fenomenologisk analys av materialet och utvecklat en modell.
Ofta kopplas inkluderingsbegreppet till specialpedagogik, medan jag har en bred förståelse av begreppet och ser på det som en antidiskriminerande, antikränkande och tillgänglig undervisningssituation.
Lotta Björkman
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Eleverna pratar mycket om vikten av relationer. Det är intressant nu när det pågår en debatt om relationalitet som mest fokuserar på om man är för eller emot relationer, vilket jag tycker är konstigt. Det är mer relevant att prata om vilken typ av relationer det handlar om. Eleverna är oerhört tydliga med att de inte vill ha vilka relationer som helst. De pratar mycket om gränser och om att man ska ha en undervisningsrelation med lärare, som stannar i skolan. Jag beskriver det som en didaktisk allians, eftersom jag menar att relationalitet och frågor om inkludering är en didaktisk fråga för lärare. Eleverna pratar också mycket om att lärare måste tänka på hur de fördelar ordet, vad de väljer för material och om vikten av att stoppa utsatthet. Det här är konkreta handlingar kopplade till undervisning, en dimension som jag beskriver som didaktisk aktion.
− Det som är nytt i min avhandling är att jag väljer att beskriva det här som didaktiska frågor. Det är ett didaktisk val för en lärare att säga “hej” eller inte. Några elever pratar om en lärare som aldrig hejar i korridoren, och den läraren vågar de aldrig ställa några frågor till. Så det handlar inte om att vara kompis när man säger hej, utan det handlar om en didaktisk strategi. Så jag tar väldigt tydlig ställning för att det är didaktik, och jag menar att relationer är en förutsättning för lärande. Eleverna pratar också mycket om läraren som människa. En lärare som skapar ett inkluderande klimat är enligt eleverna en lärare som berättar vad den är intresserad av, som kan erkänna sina fel och som har humor. En elev beskrev det som att om läraren är en människa, så kan jag också vara en människa. För en lärare handlar det alltså inte om att vara privat, det handlar om att visa sin personlighet med ett undervisningssyfte. Att träda fram med en didaktisk intention i en specifik situation. Det här kallar jag för didaktisk persona.
− Utifrån mina resultat har jag skapat en modell som består av de här tre didaktiska dimensionerna som överlappar varandra: didaktisk aktion, didaktisk allians och didaktisk persona. Tillsammans bildar de vad jag kallar för en sammanvävd inkluderande undervisningssituation. När de här tre dimensionerna är i en dynamisk rörlighet så upprättas något som jag kallar för ett inkluderande didaktisk rummande, och lärare kan göra olika typer av didaktiska val för att det där rummet ska upprättas.
Vad överraskade dig?
− Eleverna pratade väldigt mycket om problemet med favorisering, när jag frågade om vad exkludering och diskriminering är, och det är något som jag vill gå vidare med.
Vem har nytta av dina resultat?
− Framför allt verksamma lärare och studenter. Min avhandling innehåller många beskrivningar och citat från elever. Om man tar del av beskrivningarna, och av min modell, så kan de fungera som ett reflektionsunderlag och en möjlighet att utveckla en professionell didaktisk ansats som gör att vi lärare kan utveckla en didaktisk språklighet kring de här frågorna. Ofta hamnar de här frågorna på elevhälsoteamet, vilket är bra, men de är socionomer eller psykologer och de har inte med sig didaktiken.