Högskoleprovet under lupp


Poängen på högskoleprovets två olika delar ger en korrekt bild av provdeltagarnas styrkor och svagheter, visar Jonathan Wedmans forskning. Han konstaterar även att kvinnliga och manliga provdeltagare gynnas på olika uppgifter.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag var intresserad av provkonstruktion och psykometri som ämne. Högskoleprovet är som en dröm för en kvantitativt inriktad forskare – det är ett gigantiskt prov med en stor utvecklingsapparat och det finns mycket tillgängliga data – så när jag fick chansen att forska om högskoleprovet tog jag den rakt av.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen handlar om validiteten i högskoleprovet, det vill säga hur väl provet mäter vad det är avsett att mäta – studiefärdighet. Högskoleprovet gjordes om 2011 och jag har sammanställt ett förslag till provets underliggande teoretiska ramverk och har undersökt olika typer av validitetsbevis relaterade till hur provresultaten tolkas och används.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det finns tre resultat som jag vill lyfta fram. Det första handlar om hur den teoretiska modellen för provet ser ut. Både den nuvarande modellen och den ursprungliga som är från 1977. Modellen besvarar frågan varför högskoleprovet ser ut som det gör – vilket är en berättigad fråga. Svaret på den frågan finns utspritt i olika delar i texter, rapporter och studier som har kommit under de senaste 50 åren. Men den sammanställning som jag har gjort är den första i sitt slag, och innebär att teorin bakom provet blir mer transparent för allmänheten. Det är ett av de viktigaste resultaten – att föra upp till ytan vad högskoleprovet är bakom kulisserna.

– Provet gjordes om 2011, då antalet uppgifter och delprov blev fler och provet delades upp i två separata delar, en kvantitativ del och en verbal del. Det andra resultatet jag vill lyfta fram handlar om just det, att jag tillsammans med en annan forskare, Per-Erik Lyrén, i en studie har fått fram empiriskt bevis på att de båda delarna utgör två distinkta aspekter av det som högskoleprovet mäter – nämligen studiefärdighet. Våra resultat visar att poängen både på den kvantitativa och den verbala delen av provet ger en korrekt bild av provdeltagarnas styrkor och svagheter, men att delprovspoängen för var och ett av de åtta delproven inte gör det i samma utsträckning. Den praktiska innebörden av det är att om man ska försöka förbättra sina resultat på högskoleprovet bör man fokusera sina studier lika mycket på alla fyra delprov i respektive provdel (kvantitativ och verbal) istället för att snöa in sig på ett eller ett par enskilda delprov och bara plugga till dem.

– Ytterligare en studie jag gjorde till min avhandling handlar om hur väl kvinnliga och manliga provdeltagare med samma kvantitativa poäng presterade på varje enskild uppgift i den kvantitativa delen, och vice versa med den verbala delen. Resultaten visar att kvinnor har en fördel över män på cirka en femtedel av alla ordförståelse-uppgifter medan män har en fördel över kvinnor på cirka en femtedel av alla uppgifter i engelsk läsförståelse. På ordförståelse-provet tycktes prestationsskillnaden mellan män och kvinnor vara kopplad till innehållet i uppgifterna, det vill säga, vilket ämne eller område som orden i provet kom ifrån, medan skillnaden i engelsk läsförståelse tycktes vara kopplad till uppgiftsformatet ”meningskomplettering” som ingår i det delprovet. Däremot vet jag inte än om fördelarna för män respektive kvinnor ska klassas som ”otillbörligt gynnande” eller om de är rimliga sett till vad ordförståelse-provet och provet i engelsk läsförståelse faktiskt är avsedda att mäta. Ett av mina mål nu är att ta reda på det, alltså om fördelarna för respektive grupp är försvarbara eller om vissa uppgifter borde ses över.

Vad överraskade dig?

– Det finns åtta olika delprov i högskoleprovet och jag trodde att de skulle vara mer distinkta. Två delprov är ganska säregna, NOG-provet, som mäter förmågan att föra kvantitativa resonemang, och ELF-provet, som mäter engelsk läsförståelse. Men det visade sig att de inte är så distinkta – NOG-provet mäter ungefär samma förmåga som de övriga delproven i den kvantitativa delen av högskoleprovet och ELF-provet mäter ungefär samma förmåga som de övriga delproven i den verbala delen trots att de mäter svensk läs- och ordförståelse. De här resultaten är en del av studien jag nämnde ovan, där vi fann att delprovspoängen för var och ett av de åtta delproven inte ger en korrekt bild av provdeltagarnas styrkor och svagheter, till skillnad från den kvantitativa respektive verbala delen som helhet.

– En annan sak som överraskade mig var hur mycket information det faktiskt finns om högskoleprovets utveckling från 1960-talet och framåt. Jag visste såklart att det fanns en viss dokumentation men mängden och detaljrikedomen var stundtals häpnadsväckande.

Vem har nytta av dina resultat?

– Olika grupper har nytta av olika delar av resultatet. På internationell nivå är avhandlingen intressant för forskare eller andra som är involverade i provutveckling och psykometri. De kan ha nytta av dels av de olika studierna var för sig beroende på forskningsområde, och dels av avhandlingen som helhet – den fungerar som ett praktiskt exempel på delar av valideringsprocessen för ett storskaligt mätinstrument.

– På en mer lokal nivå, i Sverige, är avhandlingen intressant för vem som helst som är intresserad av högskoleprovet. Exempelvis kan nuvarande och framtida provdeltagare få en tydlig bild av vad provet är och varför det ser ut som det gör. Dessutom kan prov-ägarna, Universitets- och högskolerådet, få uppslag ur ett forskningsperspektiv på vad man kan gå vidare med i den fortsatta utvecklingen av provet.

Åsa Lasson