Idrottsgymnasier präglas av socioekonomiskt gynnade elever
Idrottsgymnasierna brister i stöd och karriärvägledning till elever i övergången mellan skola och en osäker idrottsframtid. Det menar Filip Andersson som forskat om idrottsgymnasiernas syfte, betydelse och vilka elever skolorna lockar och antar.
Född 1986
Bor i Stockholm
Disputerade 2025-06-12
vid Linnéuniversitetet
Låt de rätta komma in och må de finna vägen ut. Om idrottsutbildningar, antagningsprocesser och karriärutveckling
Varför blev du intresserad av ämnet?
– När jag gick kandidatutbildningen undervisades vi om idrottens roll i samhället, där idrottsgymnasierna är en viktig aktör. I min C-uppsats skrev jag sedan om elevers erfarenhet av att studera på idrottsgymnasium och vilken betydelse dessa utbildningar har för elitidrotten. Här kände jag att det fanns mer att utforska och det ledde mig vidare till en doktorsavhandling.
Vad handlar avhandlingen om?
– Övergripande om idrottsutbildning, främst på gymnasienivå: Dess syfte, betydelse för framtida idrottskarriärer samt vad som ligger till grund för antagningen till de här utbildningarna.
– Avhandlingen bygger på fyra delstudier där den första är en forskningsöversikt. Vidare har jag genom intervjuer med 18 specialidrottslärare undersökt antagningsprocessen och -kriterierna vid sex olika idrottsgymnasier. I den tredje studien jämförs drygt 190 fysiska antagningstester från tidigt 00-tal med hur väl samma personer lyckades i sina respektive idrottssatsningar. Detta gjordes genom att jämföra de gamla fysiska testresultaten med senare tävlingspoäng- och placeringar. I den sista studien intervjuas tio sistaårselever vid ett idrottsgymnasium om sina erfarenheter från skolan, tankar och funderingar om framtiden och idrottskarriär.
Mina resultat visar på ett mycket svagt samband mellan idrottsgymnasiernas fysiska antagningstester och senare idrottsprestationer.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Forskningsöversikten visar att majoriteten av eleverna som går på idrottsgymnasium kommer från socioekonomiskt stabila hemförhållanden och gynnsamma miljöer.
– Antagningen till idrottsgymnasierna är ganska komplicerad, och består i regel av ett antal antagningsdagar där sökande elever intervjuas och testas. Är det fler specialidrottslärare på skola sker antagningen genom en gemensam process men på många mindre skolor är det endast en specialidrottslärare som ensam utför den uppgiften. Tydligt är att idrottsspecifika kulturer och antaganden om talang, baserade på specialidrottslärares tidigare erfarenheter av att känna igen eller ”se” talang, påverkar vilka som antas till skolorna. I vissa fall hade eleverna rekommenderats att söka till ett idrottsgymnasium eller blivit handplockade redan innan den formella antagningsprocessen inletts. Detta indikerar på förekomsten av icke-transparanta antagningssystem.
– De flesta idrottsgymnasier använder fysiska tester vid antagningen. Men mina resultat visar på ett mycket svagt samband mellan dessa fysiska tester och senare idrottsprestationer. Jag menar att det kan vara något för skolorna att reflektera över – vilka tester genomförs vid antagningen och varför?
– Intervjuerna med sistaårseleverna vittnar om att när examen närmar sig har drömmar om en elitidrottskarriär oftast omförhandlats till mer realistiska karriärintentioner. Men i övergången från en strukturerad tränings- och utbildningsmiljö till en mer osäker idrottsframtid, lämnas eleverna mer eller mindre utan stöd och många upplever rådvillhet och oro. I avhandlingen pekar jag på behovet av obligatorisk karriärvägledning på idrottsgymnasier, helst redan från årskurs 1.
Vad överraskade dig?
– Inte direkt överraskad, men något som jag reflekterat en hel del över under arbetets gång är att idrottsgymnasierna i allt större utsträckning präglas av idrottsliga prestationer för en socioekonomiskt stark elevgrupp. När idrottsgymnasiernas infördes motiverades de av ett socialt ansvar för idrottssatsande ungdomar som här fick möjlighet att satsa på elitidrott och samtidigt få en grundutbildning att falla tillbaka på efter avslutad idrottskarriär. En fråga jag lyfter i avhandlingen är om idrottsgymnasier i högre grad borde erbjuda utvecklingsmöjligheter för en bredare grupp unga idrottare – särskilt de som, utifrån geografiska och socioekonomiska perspektiv, skulle kunna dra nytta av förbättrade träningsförhållanden?
Vem har nytta av dina resultat?
– Främst specialidrottslärare och skolledare på idrottsgymnasierna. Men även de som arbetar i de styrande organisationerna, såsom Riksidrottsförbundet, alla olika specialidrottsförbund, men också Skolverket som ju är ytterst ansvarig för idrottsgymnasierna.