Innovativt när lärare och elever skapar musik tillsammans
När elever tillsammans med en forskare fick skapa musik med hjälp av kroppsliga ljud och emojis blev resultatet innovativt och varierat. Det visar Dan Alkenäs avhandling om kollektivt musikskapande i skolan.
Disputerade 2025-12-05
vid Göteborgs universitet
Auktorskap och musikaliska resurser. Experimentellt musikskapande i samverkan
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Jag har jobbat med musikskapande hela livet. Som musiker, kompositör och musiklärare på gymnasiet i många år, och nu inom musiklärarutbildningen. Jag har alltid varit intresserad av vad konstnärligt musikskapande är och hur man kan definiera det. Det har varit viktigt för mig att undersöka och kunna förklara processen dels i mitt eget skapande för att utveckla det, men också för att kunna hjälpa elever och studenter. Jag ville utmana mig själv och valde att jobba med barn i min studie. Därmed lämnade jag kravet på förkunskaper. Jag bestämde också att jag inte skulle använda några instrument överhuvudtaget. I min research hade jag också noterat att musikskapande uppfattas som ett eftersatt område i skolan, vilket gjorde det relevant att använda skolan som forskningsmiljö.
Vad handlar avhandlingen om?
− Det är en autoetnografisk studie där jag studerar och analyserar mina egna erfarenheter av hur man kan designa ett kollektivt musikskapande. Jag har arbetat under ett läsår med en fjärdeklass. Vi genomförde tio workshoppar där vi tillsammans utforskade musikskapande med kroppsliga och vokala ljud. Vad man kan göra för ljud med kroppen och vad det kan bli för kompositioner av det. Vi kunde inte använda noter för att dokumentera vårt arbete, eftersom vi använde fötter och händer i vårt skapande. Därför landade vi i att barnen kunde göra kompositioner där de satte samman olika emojis och skapade ljudberättelser med hjälp av det. Så det blev ett emojibaserat notationssystem. Jag har både deltagit som medkompositör med barnen och som forskare, där jag har dokumenterat mina upplevelser och erfarenheter. Jag har sedan analyserat och försökt förstå den här kreativiteten som uppstår i klassrummet, och hur de här olika resurserna påverkar och formar det kreativa arbetet.
Vi genomförde tio workshoppar där vi tillsammans utforskade musikskapande med kroppsliga och vokala ljud.
Dan Alkenäs
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Jag använder ordet auktorskap, authorship på engelska, som i det här sammanhanget handlar om hur man tar plats i ett musikskapande och vem det är som äger själva skapandet. Jag lyfter fram hur det musikaliska auktorskapet växlar mellan vuxen och barn och mellan barn och barn. När de här olika auktorskapen möts så möjliggör det musikalisk innovation som jag inte själv skulle kunna komma på. Det är helt beroende av barnens impulser och feedback. Så auktorskapen möjliggör innovation, variation, och en komplex helhet helt enkelt.
− Ett annat resultat handlar om hur man kan stimulera kreativitet. För att förstå det själv och förklara det i avhandlingen har jag använt begreppet resurser från multimodalt teori. När jag analyserade materialet kunde jag konstatera att jag hade använt mycket visuella och auditiva resurser, framförallt emojis som jag nämnde tidigare.
− Ytterligare ett resultat handlar om konstnärliga dimensioner och hur man kan prata om konstnärlighet i skapande i ett musikklassrum. Jag har jobbat mycket med att analysera fram hur viktigt det är med variation och kontrast, med engagemang med kroppen och med överraskning och dynamik. Jag kunde se att de ljud som man gör tillsammans med kroppen relaterar väldigt mycket till livgivande processer. Det har att göra med andning och kroppsligt engagemang. Det handlar också om frihet och om att kunna få ta plats i ett sammanhang.
− Det fjärde och sista resultatet handlar om rum för skapande. När vi går in i ett musikskapande är vi i ett rum. Vi är väldigt visuellt fixerade i våra liv, men hur är det med det auditiva? Jag försökte skapa ett auditivt rum för att se vad som händer om vi försöker påverka det. Jag pratade med barnen i termer om ett magiskt rum som jag gjorde med hjälp av ljudcollage, mörkläggning och visuella stimuli. Då kunde jag se att kreativiteten och koncentrationen ökade hos dem.
Vad överraskade dig?
− Något som jag fick jobba mycket med är vad det är som barn kan erbjuda en vuxen. I början fick jag träna på att vara lyhörd och ta det på allvar. När jag gjorde det så blev jag varse hur intressanta, uttrycksfulla och varierande deras idéer var. När jag gick in i arbetet så hade jag förberett mig mycket när det gäller ledarskapet, och på att man behöver både struktur och frihet. Men trots det gjorde jag en del övertramp. Jag gav så pass stor frihet att det uppstod osäkerhet och kaos snarare än ökad kreativitet. De resultaten är intressanta eftersom de visar det här kontinuumet som finns mellan struktur och frihet, och hur man måste balansera när man som musikalisk ledare ska skapa en kreativ miljö. Så det som stack ut var att det behövs ramar.
Vem har nytta av dina resultat?
− Avhandlingen är väldigt konkret och beskriver flera olika metoder för hur man kan sätta igång en skapandeprocess med konkreta övningar, som är intressant för musiklärare. Sen handlar det mycket om eleverna själva. Jag har skrivit fram dem som medskapare snarare än som elever som ska lära sig någonting. Det handlar om ett ömsesidigt lärande. Därför kan det kanske påverka dem indirekt om en lärare tar till sig den här typen av synsätt och förhållningssätt så att barnen kan få en annan typ av roll i ett musikskapande. Resultaten är också intressanta för musikpedagogisk forskning, där jag har identifierat luckor. Framför allt handlar det om kompositörens perspektiv i samspel med elever som inte har beforskats så mycket tidigare. Resultaten innehåller också exempel till blivande musiklärare, på hur de kan designa och leda skapande processer, och lyfta in det här med balansen mellan struktur och frihet.