Känsla av sammanhang gör jobbet på förskolan lättare

Fakta

Veronica Semelius Granevald

Bor i Älvdalen
Född 1979

Disputerade 2025-10-03
vid Högskolan Dalarna

Avhandling

Grupphandledning och välbefinnande. Förskolepedagogers och specialpedagogers upplevelser av krav och resurser i arbetet med barn i behov av särskilt stöd

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Mitt intresse bottnar i forskning som visar att det är viktigt att skapa hållbara arbetsmiljöer för yrkesverksamma i förskolan. I samhällsdebatten talas det om att förskolan står inför stora utmaningar, vilket gör det extra angeläget att utveckla stödinsatser för personalen. I min tidigare roll som specialpedagog med inriktning mot förskolan har jag också upplevt att handledning av personalen fungerar olika väl som stödresurs. Det har gjort mig nyfiken på vilken typ av stöd som fungerar.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen följer två spår. Dels har jag undersökt förskollärares, barnskötares och specialpedagogers psykosociala välbefinnande i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd – särskilt hur deras välbefinnande påverkas av upplevelsen av krav och resurser i arbetet. Dels har jag tittat på vilka möjligheter specialpedagogisk grupphandledning har att fungera som en stödresurs. Som data har jag använt olika webbenkäter riktade till personalen i förskolan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att förskollärarna och framför allt specialpedagogerna upplever en ganska stark känsla av sammanhang i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Denna känsla ger upphov till en minskad upplevelse av krav i jobbet, men sambandet kan också vara det omvända – alltså att upplevelsen av höga krav ger upphov till en minskad upplevelse av sammanhang. Personalen uppgav att de viktigaste resurserna i arbetet var en känsla av kontroll samt socialt stöd från kollegor och närmsta chef.

– I mitt stickprov visade sig grupphandledning kunna främja upplevelsen av personlig utveckling och sammanhang i arbetet. Men denna upplevelse var olika stark bland både förskole- och specialpedagoger, och deras förväntningar infriades inte alltid. Grupphandledningen har alltså en potential att utvecklas för att tillmötesgå alla deltagares behov.

Personalen uppgav att de viktigaste resurserna i arbetet var en känsla av kontroll samt socialt stöd från kollegor och närmsta chef.

Veronica Semelius Granevald

Vad överraskade dig?

– Att barnskötare och förskollärare upplevde lika stora krav i arbetet med barn i behov av särskilt stöd – jag trodde att förskollärarna, som är rustade med en utbildning, skulle uppleva mindre krav. Det visar att båda yrkesgrupperna behöver någon form av stöd.

– Jag såg också att den arbetsrelaterade upplevelsen av sammanhang inte påverkades särskilt mycket av barngruppernas storlek och personalens tid för reflektion. Det ger intressanta perspektiv på debatten om förskolan: personalens välbefinnande kanske påverkas lika mycket av tillgången på stödresurser som av arbetsbelastningen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Såväl de yrkesverksamma i förskolan som ledningsfunktioner och lärarutbildare. Mina resultat hjälper oss att förstå vad som kan utgöra viktiga faktorer för personalens välbefinnande, och de kan ligga till grund för riktade stödinsatser och policyutveckling inom både det förskole- och specialpedagogiska området. Dessutom skulle de mätinstrument jag har utvecklat i avhandlingen kunna användas i många olika sammanhang.