Kompetent och komplext när unga pratar tv-serier

Fakta

Sofia Oldin Cederwall

Bor i Göteborg
Född år 1970

Disputerade 2026-09-18
vid Karlstads universitet

Avhandling

Att titta på tv-serier. En litteraturdidaktisk studie om engagemang och fiktionskompetens bland unga tv-serietittare

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har lång erfarenhet som gymnasielärare i bland annat svenska, och har i den rollen funderat mycket över diskussioner om ungas bristande läsintresse och läsförmåga. Det är givetvis en realitet att läsandet sjunker, men den dystra bild som elever ständigt får höra känns samtidigt lite onyanserad. Som lärare såg jag hur andra fiktionsformer än boken, exempelvis tv-serier, gav upphov till engagemang, diskussion och reflektion bland många elever – och att dessa samtal många gånger liknade de som kan föras kring litteraturundervisningen. Det väckte en nyfikenhet att undersöka hur ungas tv-tittande ser ut och vad det kan bidra till.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om ungas tv-tittande, och här har jag utgått från tre frågor: Vad utmärker unga tv-serietittares engagemang för tv-serien? Vad utmärker det meningsskapande som unga tv-serietittare ger uttryck för i samtal om tv-serier? Vilken typ av litterär kompetens kommer till uttryck i unga tv-serietittares samtal om tv-serier? Avhandlingen bygger på 13 fokusgruppintervjuer med totalt 46 elever i gymnasieåldern som alla definierar sig som tv-serietittare.

Sammanfattningsvis visar mina resultat att unga tv-serietittare har kompetens att knyta tv-serier till aktuella samhällsproblem och fortsätta diskussioner om detta med ursprung i tv-serien.

Sofia Oldin Cederwall

Vilka är de viktigaste resultaten?

– De visar att unga tv-serietittare skapar mening på fyra olika sätt. I avhandlingen presenterar jag de olika sätten som ”tittarter”, alltså arter av tittande. Den förstnämnda, immersiv tittart, innebär att tittarna är inne i berättelser, de pratar om den som att den vore en del av verkligheten, exempelvis ”vad sker nästa gång, å, vad jag tycker om henne/honom”.

− Det andra sättet kallar jag initierad tittart. Här diskuterar och värderar eleverna tv-serien som en konstruktion, de pratar om karaktärer, handling, uppbyggnad och struktur. Samtalet kan liknas vid det som i litteraturvetenskapen benämns som narratologi.

− Den tredje tittarten, den speglande tittarten, innebär att eleverna ser saker de känner igen och kan relatera till, både personligen och i relation till samhället i stort.

− Den fjärde tittarten har jag döpt till den omkringtittande tittarten – här fortsätter tittaren att utforska tv-serien i andra forum, exempelvis på sociala medier där engagemanget främst handlar om att följa och ta del av andras inlägg och kommentarer, och utanför internet kan det vara att tittarna själva deltar i samtal och diskussioner.

– Sammanfattningsvis visar mina resultat att unga tv-serietittare har kompetens att knyta tv-serier till aktuella samhällsproblem och fortsätta diskussioner om detta med ursprung i tv-serien. De reflekterar över vilka psykologiska orsaker som kan ligga bakom karaktärers val av agerande och förhandlar om hur deras egna moraliska ståndpunkter överensstämmer med karaktärernas. Tittarna använder också en mängd facktermer och adekvata begrepp i sina diskussioner. Merparten av de här begreppen är engelska, exempelvis storyline, plot twist och character development.

Vad överraskade dig?

– Även om elevernas samtal flödar mellan de fyra olika tittarterna domineras diskussionerna av den initierade tittarten. Ett utmärkande drag för den här tittarten är att eleverna använder ämnesspecifika och relevanta begrepp i resonemangen om tv-serierna och deras konstruktion. Det här är ett lite förvånande resultat med tanke på att tidigare forskning visar att elever saknar termer när de ska analysera en novell. Men min forskning visar alltså motsatsen, att eleverna behärskar terminologin i sina analyser av tv-serier.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tänker att många kan ha nytta av att känna till att ungas tv-serietittande är en aktiv och komplex sysselsättning som skapar kompetenta tittare. Och eftersom tidigare studier visar att mellan 70 till 80 procent av dagens unga tittar på tv-serier motsvarar det mellan 21 och 24 elever i en klass på 30. Min förhoppning är att dessa tittares fiktionskompetens på något sätt skulle kunna tas tillvara i litteraturundervisningen. Hur det ska gå till på bästa sätt behöver vi forska vidare på.