Kravlös dans stärker tonårsflickors hälsa
Regelbunden men prestigelös dansträning stärker hälsan hos unga tjejer. Symptom som stress, depression och huvudvärk minskar påtagligt, visar Anna Duberg som skrivit en avhandling om ett dansprojekt bland tonårsflickor.
- Anna Duberg
Född 1976
Bor i ÖrebroDisputerade 2016-05-20
vid Örebro universitet
AVHANDLING
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är utbildad fysioterapeut och har tidigare arbetat inom primärvården där jag mötte många unga tjejer med stressrelaterade symptom som oro, huvudvärk och nedstämdhet. Men det kändes inte som kunde erbjuda något riktigt bra till dessa tjejer. Jag tänkte framför allt att de skulle gynnas av ett sammanhang med fokus på friskvård, snarare än sjukvård. Jag är också utbildad dansare och när jag fick möjlighet att forska inom båda ämnesområden ville jag fokusera på just ungdomar.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om effekterna av en dansintervention för 112 flickor mellan 13-18 år med stressrelaterade symptom, vilka de också ofta besökte elevhälsan för. Tjejerna fick efter skoltid, två gånger i veckan under två terminer delta i en dansgrupp. Med fokus på rörelseglädje innehöll dansträningen allt från afro till jazz, koreografi och eget skapande. Varje klass avslutades med en lång avslappning som föregicks av en kort massage. I studien ingår också en kontrollgrupp med lika många flickor med samma symptom.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Att den självskattade hälsan ökade signifikant bland danstjejerna jämfört med kontrollgruppen. Hela 92 procent av tjejerna upplevde dansen som positiv trots att många inte hade någon tidigare erfarenhet av dans. Kroppsliga besvär samt stress och oro minskade medan självkänsla och förmågan att hantera problem i vardagen ökade. Andra positiva effekter var att flickornas konsumtion av smärtstillande medicin minskade, liksom deras besök hos elevhälsan. Närvaron i dansträningen var hög, 81 procent fullföljde projektet.
– Flickorna själva pekar framför allt på att dansen var fri från prestationer och att träningen inte skulle utmynna i någon uppvisning. Jag tror att detta är de viktigaste framgångsfaktorena i projektet – att tjejerna fick utrymme göra något för sin egen skull, utan krav på resultat eller att det ska se bra ut. Jag brukade inleda klasserna med afrodans som är en väldigt befriande dansform, just för att försöka skapa en anspråkslös stämning. Resultaten visar att den sociala gemenskapen som skapades i gruppen bidrog till tjejernas positiva upplevelse.
– Ett år efter interventionen var 92 procent av tjejerna i dansgruppen fortfarande fysiskt aktiva, jämfört med 57 procent av tjejerna i kontrollgruppen. Sammanfattningsvis visar studien att dans i den här formen av dans är en effektiv insats till låg kostnad för att stärka unga flickors hälsa.
Vad förvånade dig?
– Att kravlösheten var så avgörande för hur tjejerna uppfattade dansen och dess effekter. Som en flicka sa, ”om du inte hade sagt att det här bara var för min egen skull och att jag inte behöver vara på topp varje gång, så hade jag aldrig kommit tillbaka”. Fysisk träning, i både skolan och på fritiden handlar ofta om att prestera eller att bli betygsatt. Jag menar att det är det är oerhört viktigt att erbjuda arenor som är befriade från detta. Inte minst med tanke på att den psykiska ohälsan bland unga flickor har fördubblats under det senaste decenniet.
Vem har nytta av dina resultat?
– Skolan, elevhälsan, barn- och ungdomspsykiatrin, alla som arbetar med ungdomar och deras mående. Roligt är att det här danskonceptet håller på att spridas vidare. Jagg har hittills utbildat 71 dansinstruktörer som ska jobba på liknande sätt ute i olika kommuner.
Sidan publicerades 2016-12-07 09:39 av Susanne Sawander
Sidan uppdaterades 2016-12-12 10:05 av Susanne Sawander
