Kreativitet i fysikämnet med egna analogier
En kombination av kreativitet och tydligt fokus på ämnet blev resultatet när elever och studenter fick skapa egna analogier i fysiken. ”</em><em>Det var ett imponerande resultat”, säger Jesper Haglund om sin forskning.
- Jesper Haglund
Född 1973
i KöpingDisputerade 2012-11-23
vid Linköpings universitet
AVHANDLING
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag blev intresserad av termodynamik och värmelära innan jag började doktorera, när jag jobbade som matte- och fysiklärare. Jag såg att det fanns fina möjligheter för ämnesövergripande samarbete mellan fysik- och kemiämnena genom termodynamiken. Jag var också intresserad av hur man kan använda analogier i undervisningen.
Vad handlar avhandlingen om?
– Analogier och analogiskt tänkande är vanligt i vardagslivet. Det är också använt mer genomtänkt i skolan som sätt att införa nya termer och begrepp genom att koppla till det som elever och studenter redan vet. Det finns dock ett problem i detta, lärare och elever har inte alltid samma förförståelse. Ansatsen i avhandlingen är självgenererade analogier, vilket innebär att man ber elever och studenter att skapa sina egna analogier, snarare än att läraren ska introducera dem.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Vi bad elever i årskurs ett och fysiklärarstudenter på högskolan att komma på sina egna analogier i grupp eller i klassrumssituationen. Vi fann att de var väldigt kreativa och kom på många analogier. Lärarstudenterna fick tillfälle att ”tala fysik”. Det blev ett tydligt fokus på ämnet och de gavs tillfälle att tala om abstrakta saker mer konkret och kopplat till egna erfarenheter. Det är ovanligt att låta elever själva vrida på begreppen på det sättet i undervisningen. Jag skulle vilja se mer av det goda samtalet.
– Hos de yngre barnen kunde vi inte förvänta oss att de skulle vara drivna i grupparbete. Vi fick introducera fenomenen och de fick laborera med värme och få egna erfarenheter. De representerade dessa med hjälp av teckningar, till exempel värmen från en kokplatta. Barnen lyckades skapa många analogier, i termer av ”saker som fungerar på samma sätt”.
Vad överraskade dig?
– Att både studenter, och framför allt de yngre barnen, var så kreativa i sin förmåga att skapa analogierna. Det var ett imponerande resultat, att studenterna talade fysik och inte flamsade. Det blev fokus på ämnet. Relevansen kom med kreativiteten.
Vem har nytta av dina resultat?
– Huvudsakligen vänder sig avhandlingen mot forskarsamfundet, och då naturvetenskapsdidaktiker, men också mot mer grundläggande kognitiv psykologi. Det finns också lärdomar för lärare med inriktning mot alla åldrar eftersom vi har provat upplägget både mot årskurs ett och högskolestudenter. Det smakfulla med självgenererande analogier är att det är en genuint konstruktivistisk ansats. Vi utgår från det den lärande redan vet, där de faktiskt står i dag, utan att behöva göra några antaganden om var de står.
Sidan publicerades 2012-12-04 14:29 av Moa Duvarci Engman
