Kristendomen viktigt verktyg i skolans fostransuppdrag 1920 till 1969
Kristendomen spelade en viktig roll för skolbarns fostran till framtida demokratiska medborgare även efter 1919 års undervisningsplan. Emma Hellström konstaterar att undervisningsplanen inte innebar det brott mellan kristen fostran och demokratisk medborgarfostran som tidigare hävdats.
Född 1991
Bor i Uppsala
Disputerade 2025-04-04
vid Uppsala universitet
Kampen om folkhemskristendomen: Kristendomsundervisningens roll i den demokratiska skolans framväxt, 1920–1969
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Sverige beskrivs ofta som ett av världens mest sekulariserade länder. Det är väldigt intressant med tanke på alla implicita hänvisningar till religion som kommer till uttryck i vår vardag, bland annat genom den svenska flaggan, skolavslutningar i kyrkan, olika högtider, läroplanens formuleringar om kristen etik och så vidare. Jag har varit intresserad av att sätta de här iakttagelserna i relation till den ganska vedertagna uppfattningen inom framför allt utbildningsvetenskaplig forskning, som under lång tid har hävdat att modernisering, demokratisering och sekularisering ledde till kristendomens omedelbara nedgång och marginalisering i skolan.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om kristendomsundervisningens utveckling och förändring i folkskolan och den tidiga grundskolan under perioden 1920 till 1969. Jag har använt mig av många olika typer av källmaterial som riksdagstryck, läroböcker, material från statens läroboksnämnd, protokoll från kyrko- och frikyrkomöten, och olika lärartidningar. Jag har velat nyansera tidigare forskningsantaganden om att 1919 års undervisningsplan markerade ett brott mellan kristen fostran och demokratisk medborgarfostran. Genom att kombinera ett utbildningshistoriskt och ett kyrkohistoriskt perspektiv så har jag visat att det inte är så enkelt.
Kristendomen spelade även efter 1919 en väldigt viktig roll för skolbarnens fostran till framtida demokratiska medborgare.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Jag har kunnat visa att kristendomen även efter 1919 spelade en väldigt viktig roll för skolbarnens fostran till framtida demokratiska medborgare. I stället för marginalisering så argumenterar jag för att kristendomens förändring kan ses som ett uttryck för anpassning till det samtida folkhemsidealet. Den här anpassningen menar jag resulterade i övergången från en kyrklig kristendom till en nationell folkhemskristendom, som fortfarande var väldigt starkt förankrad i tron men där de mest dogmatiskt särskiljande delarna hade tonats ner. Folkhemskristendomens innehåll och ställning i skolan var dock långt ifrån självklar. Det bildades därför många oväntade allianser över partigränser där man på olika sätt försvarade eller utmanade denna folkhemskristendom
– Ett annat viktigt resultat är att den kristna etiken blev en kärna som man använde för att försvara den kristna tron gentemot ett mer kapitalistiskt samhälle som betonade nyttomaximering och arbetsmarknadens behov. Det bidrog till att kristendomen fortsatte att vara ett viktigt verktyg i skolans fostransuppdrag.
Vad överraskade dig?
– Att kristendomsundervisningen även vid undersökningsperiodens slut uppfattades som en grundsten i barnens fostran. Skillnaden gentemot 1920-talet var att 1960-talets kristendomsundervisning inte längre syftade till att förmedla ett teologiskt system, utan snarare en uppsättning levnadsnormer som alla svenskar, oavsett inställning till den kristna tron, antogs kunna samlas kring. Så kristendomens förändring handlade inte bara om att den skulle överleva i ett nytt samhälle, utan kristendomsundervisningens anpassning under 1900-talet bidrog också till att upprätthålla och utveckla dess status som värderingsbas i det moderna välfärdssamhället. Något annat som överraskade var att jag kunde se att man fortsatte att använda lilla katekesen i väldigt stor utsträckning i undervisningen även efter 1919.
– Det fanns kritiker mot kristendomsundervisningen, men många av de som var kritiska till vissa delar av kristendomen försvarade andra delar. Det är väldigt intressant i relation till socialdemokratin, som har ansetts vara kristendomsundervisningens skarpaste kritiker. Jag kunde snarare se att det var väldigt många inom socialdemokratin vid den här tiden som försvarade kristendomsundervisningen och också undervisning i kristendom.
Vem har nytta av dina resultat?
– Personer som är intresserade av sekularisering, kristendom och välfärdsutveckling. Men framför allt tänker jag att lärare i historia, religion och samhällskunskap kan ha nytta av avhandlingen eftersom den ger ett nytt perspektiv på just sekularisering och kristendomsundervisningens roll i byggandet av den demokratiska välfärdsstaten.