Reflektion och dialog skapar bättre lärare

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som lärare i 25 år både på högstadiet och gymnasiet och sedan 1998 på KTH där jag uteslutande utbildar andra lärare. Under åren har jag insett hur viktigt de mänskliga aspekterna är för att bli en skicklig lärare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur lärare på KTH arbetar och hur de genom att gemensamt reflektera över egna och andras erfarenheter kan bredda sitt yrkeskunnande. De cirka 10 poäng i högskolepedagogik som krävs för att arbeta som högskolelärare räcker inte särskilt långt. Speciellt inte för erfarna lärare som upplever ett glapp mellan sina praktiska erfarenheter och dagens forskning. Min studie utgår ifrån lärarnas egna erfarenheter där lärarna genom dialogseminarier och konkreta praxisstudier av sina egna lektioner fått reflektera och diskutera sin yrkesroll och på vilket sätt de utövar den på.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att god undervisning handlar lika mycket om vem man är som människa som att skaffa verktyg för det man ska lära ut. Det finns en föreställning, förmodligen inte bara på KTH, att bara man kan ett ämne så räcker det för att undervisa. Det är en mekanisk syn som rationaliserar bort själva förståelsemomentet. Min studie är full av erfarenhetsexempel som vittnar om detta: en teknolog ställer en fråga under en föreläsning och säger ”den här frågan är kanske dum men…?”, varpå läraren svarar, ”ja, men nu går vi vidare.” Ett sådant svar visar hur viktiga rent mänskliga aspekter är när det gäller lärande.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, oerhört mycket. Men framför hur överlägsen självinsikten är över all annan kunskap när det handlar om hur man ser på sig själv som lärare. I mina fallstudier genomfördes bland annat dialogseminarier där ett antal lärare fick läsa, skriva och diskutera en text i vilken flera svåra problem och frågor fanns inbakade. Genom att diskutera, utnyttja dialogen och hitta infallsvinklar fann lärarna i gruppen öppningar för gemensamma lösningar. Övningen belyste vidden av det ansvar man har som lärare när det gäller förståelsemomentet. En professor som undervisat i 35 år konstaterade att ”det är först nu när jag talat om det som jag inser hur roligt det är att undervisa”.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det här är ju allmänmänskligt och egentligen så skulle alla som jobbar med människor kunna ha glädje av mina slutsatser. Men framför allt lärare på KTH och andra högskolor.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas det kan leda till att lärare på högskolor ger mer tid åt reflekterande samtal i organiserade former under kunnig handledning. Det tror jag skulle kunna leda till en kvalitetshöjning av undervisningen. Jag har redan nu fått förfrågan om ett samarbete med lärarhögskolan, det känns både spännande och roligt!

Susanne Sawander