Likvärdighet i förskolan kräver mer än ekonomiska resurser
Trots ekonomiska satsningar på förskolan i socioekonomiskt utsatta områden finns utmaningar kvar både när det gäller personalrekrytering och strukturella hinder. Det är ett av resultaten i Maria Papakosmas avhandling om svensk förskolepolicy.
Bor i Umeå
Disputerade 2025-11-28
vid Umeå universitet
The culturally and linguistically diverse Swedish preschool. Unravelling conceptualisations and policy processes
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Mitt intresse växte fram under min tid som språklärare i olika sammanhang där jag såg hur barn och familjer navigerade mellan olika språk och kulturer. Jag blev nyfiken på hur förskolepolicy påverkar dessa barns möjligheter och hur rektorer arbetar med sådana frågor i praktiken − inte minst efter flyktingkrisen år 2015 då den här typen av frågor blev än mer angelägna.
Vad handlar avhandlingen om?
– Avhandlingen handlar om svensk förskolepolicy, specifikt när det gäller kulturell och språklig mångfald, från nationell till lokal nivå. Jag har intervjuat både nationella policyaktörer och förskolerektorer samt analyserat policydokument. Fokus ligger på hur mångfald konceptualiseras i policy, och hur det påverkar förskolans uppdrag, särskilt när det gäller barns flerspråkighet och frågor om likvärdighet.
Avhandlingen visar också att förskolan har fått ett utökat uppdrag som inkluderar skolförberedelse, integration och fostran av demokratiska värderingar i relation till mångfald och social sammanhållning, men möjligheterna att genomföra detta i praktiken är mycket olika i olika områden.
Maria Papakosma
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Resultaten visar att mångfald i förskolan förstås som något dynamiskt och relationellt, där olika kulturer och språk möts och samspelar i vardagen. Dessutom identifierar jag en policyförskjutning mot att prioritera kompetensutveckling och språkfärdigheter i svenska för barns utbildningsmässiga, sociala och ekonomiska möjligheter i framtiden. Ett centralt resultat är att svensk förskolepolicy har utvecklat det jag kallar “villkorad flerspråkighet”, det vill säga hur flerspråkighet värderas i policydiskurser, men stödet villkoras i praktiken av språkkunskaper i svenska.
– Jag identifierar också en ”resursparadox” − trots ekonomiska satsningar i socioekonomiskt utsatta områden kvarstår utmaningar med personalrekrytering och strukturella hinder. Avhandlingen visar också att förskolan har fått ett utökat uppdrag som inkluderar skolförberedelse, integration och fostran av demokratiska värderingar i relation till mångfald och social sammanhållning, men möjligheterna att genomföra detta i praktiken är mycket olika i olika områden.
Vad överraskade dig?
– Jag överraskades av komplexiteten i hur policyer tolkas och omsätts mellan olika nivåer. Det som också överraskade mig var hur skickligt förskolerektorer i utsatta områden arbetar med likvärdighet trots strukturella utmaningar. De utvecklar innovativa strategier för förtroendebyggande och kulturell navigering som sällan synliggörs i policydiskussioner.
Vem har nytta av dina resultat?
– Resultaten är relevanta för beslutsfattare som utformar förskolepolicyer, kommuner som ansvarar för resurstilldelning och rektorer som arbetar med mångfald i praktiken. På förskollärarutbildningen kan resultaten användas för att bättre förbereda blivande förskollärare. Framför allt visar avhandlingen att likvärdighet kräver mer än ekonomiska resurser. Det handlar om insatser som adresserar strukturella faktorer som bostadssegregation, lärarutbildning och institutionellt förtroende för att verkligen uppnå förskolans demokratiska uppdrag.