Trög förändringsprocess när Komvux ska utvecklas

Hur blev du intresserad av ämnet?

– I grunden är jag statsvetare, men efter att ha arbetat på Örebro universitet i några år så hamnade jag på ApeL, ett litet forsknings- och utvecklingscenter i Lindesberg som är inriktat på arbetsplatslärande. Det ledde till att jag blev intresserad av lärandefrågor, och när möjlighetens fönster öppnade sig genom en forskarskola i vuxnas lärande vid Linköpings universitet tog jag chansen och sökte.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om vuxenutbildningspolitik: hur ser vuxenutbildningens politik och organisering ut och hur är den kopplad till regional utveckling? År 2001 kom en proposition om vuxnas lärande som innebar ett delvis nytt uppdrag för vuxenutbildningen, som skulle bli något mer än ”bara” Komvux. Vuxnas lärande skulle kopplas till utvecklingsfrågor, kommunen skulle bli nyckelaktör för att skapa samverkan och samla olika aktörer på området och det skulle även finnas en starkare anknytning till behoven i arbetsliv och näringsliv, utan att för den sakens skull slänga individperspektivet överbord. Vuxenutbildningen skulle bli en tillväxtkraft, en faktor att räkna med när det gällde innovation och tillväxt i regionala miljöer. Avhandlingen handlar om hur man i en viss regional miljö (Örebro län) har försökt att organisera sig i nätverksform för att arbeta med detta nya uppdrag för vuxenutbildningen. Som forskare har jag försökt använda mig av ett interaktivt arbetssätt där jag har deltagit i nätverket med vuxenutbildningschefer under flera år. Syftet med nätverket har varit att försöka utveckla en gemensam infrastruktur för vuxnas lärande, med fokus på samverkan mellan olika aktörer. Man har till exempel byggt en gemensam plattform med stöd av projektpengar som man idag fortsätter att använda för att driva utvecklingsfrågor tillsammans, trots att det inte längre finns något externt ekonomiskt stöd. Men det här samarbetet handlar inte bara om form och struktur utan också om innehåll: ett syfte är att arbeta mer arbetslivsinriktat och inte bara ge vuxna en gymnasiekompetens i traditionell mening. En initial bevekelsegrund för att starta det här nätverket var just möjligheten att kunna koppla vuxenutbildningen till de strategier som fanns för regional utveckling och tillväxt.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

-Avhandlingen visar att nätverket inte har lett till så många konkreta resultat: de verksamma hade en ambitiös agenda för hur man ville förändra en rad områden, både när det gällde att nå ut till företag och arbetsliv men även när det kom till att samordna vuxenutbildningen i en mer traditionell bemärkelse. Resultatmässigt har man inte tagit jättestora steg framåt, men det innebär inte att jag skulle beskriva utvecklingsarbetet som misslyckat eller meningslöst, tvärtom: man har byggt ett gemensamt utvecklingsforum vilket är oerhört viktigt eftersom samverkan krävs om man ska komma någonstans med ett utvecklingsarbete av det här slaget. Dessutom tycker jag att det verkar finnas ett genuint intresse för att jobba arbetslivsinriktat. Så även om man inte har kommit så långt i förhållande till de mål man satte upp, så har de verksamma skapat något med potential och värde i det gemensamma forumet. Det man måste komma ihåg är att det här är tröga processer: att få olika aktörer att samverka, ta risker, lägga samman sina resurser och tänka i nya banor – det går inte över en natt. Att man har kommit så här långt på fem år är definitivt ingen dålig utveckling.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– I viss mån insikten om att det här är tröga strukturer som tar tid att förändra. Parterna kan ha förhållandevis lätt att enas om intentioner och policy, men när det kommer till det praktiska genomförandet blir det genast mycket svårare. Avståndet mellan policy och praktik är stort. Att det därtill finns en mängd oklarheter kring politiken för vuxenutbildningen på nationell nivå gör inte saken lättare.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att resultaten kan vara till nytta på lite olika sätt. Jag har försökt ge en bild av utvecklingen inom vuxenutbildningspolitiken och diskussionen om det livslånga lärandet som
förhoppningsvis kan ge en del nya perspektiv.Jag har velat ställa problematiken på sin spets i avhandlingen: vad är det egentligen som krävs för att föra de här utvecklingsfrågorna vidare? Min förhoppning är att det ska bidra till en nationell diskussion om vuxenutbildningspolitik, eftersom det finns mycket oförlöst på det här området. Med ovan i åtanke så tror jag att avhandlingen kan vara till nytta för funktionärer inom vuxenutbildningen, politiker på olika nivåer och utredare.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i vuxenutbildningen?

– Jag tror att de kan vara till nytta genom att jag visar hur det kan gå till att bedriva ett utvecklingsarbete ur ett ganska marknära perspektiv.Det finns både för- och nackdelar med att arbeta i nätverksform- kanske är det inte det mest lämpliga för ett utvecklingsarbete av det här slaget. Det är oerhört viktigt att se till att det finns en politisk förankring och att man har involverat arbetslivet i utvecklingsarbetet. Det blir problematiskt när man försöker bygga en bro mellan utbildningssystem och arbetslivssystem och det enbart är de verksamma i den förra gruppen som ska göra sig kloka på hur bron ska byggas. Jag tror att det är viktigt att fråga sig hur man kan skapa allianser och partnerskap i arbetslivet som kan leda till hållbara samarbeten.

Hedda Lovén