Det är dags att prata innehåll i hållbar utveckling

Hur blev du intresserad av ämnet?

– När jag började arbeta som lärarutbildare blev jag satt att undervisa i kurser om hållbar utveckling. Jag uppfattade direkt en problematik i att begreppet var så luddigt: det var lite av ett personligt projekt det här med hållbar utveckling, alla gjorde det till något eget, och därmed så kunde du i samma kollegierum hitta vitt skilda uppfattningar om vad hållbar utveckling egentligen var. Att utbilda för framtiden är samtidigt en av skolans viktigaste frågor, men det är ju inte något nytt: skolans intention med undervisningen har alltid varit att den ska leda till en bättre och mer hållbar framtid. Däremot har det funnits oklarheter kring vad begreppet hållbar utveckling egentligen innebär, och det är när man börjar nysta i det som man hittar saker som skolan kan behöva uppmärksammat för att verkligen kunna skapa en hållbar utbildning: till exempel ett behov av tvärvetenskaplighet, eller det jag kallar mångsynthet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur lärarstudenter förstår hållbar utveckling och hur de omsätter denna förståelse i undervisningen – och vilka möjligheter till lärande det i sin tur ger eleverna. Avhandlingen består av tre studier, där de två första handlar om lärarstudenternas förståelse, medan den sista behandlar elevernas möjligheter till lärande.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

-Jag fann att det fanns två förhållningssätt till hållbar utveckling: ett normativt handlingsinriktat förhållningssätt och ett normativt innehålls-relaterat förhållningssätt. I det handlingsinriktade förhållningssätet var det handlingar som stod i centrum, lärarstudenterna talade till exempel om att sopsortera och köra mindre bil, för att det var miljömoraliskt riktigt – däremot så pratade man inte om varför man skulle göra vissa saker, utan redogjorde mest för den samhälleliga normen. Inom det innehållsrelaterade förhållningssättet pratade man om varför det såg ut på ett visst sätt, till exempel hur resurser bildas och utnyttjas och vad det har för betydelse för den fördelningsproblematik vi har i världen idag. Båda förhållningssätten har gemensamt att de grundar sig på norm och etik, med det som skiljer dem åt är att den senare har ett innehåll och motiverar varför något är viktigt. Det finns för- och nackdelar med båda förhållningssätten, men det är klart att om man förstår bakgrunden till något så är det lättare att anpassa sig till nya förutsättningar: att lära sig en norm är relativt enkelt, men i en föränderlig värld är normer knappast statiska – frågan är hur man ska agera då? Där menar jag att eleverna måste tränas i att väga olika alternativ mot varandra genom en logisk diskussion.
– Utbildning för hållbar utveckling bör innebära att eleverna kan se framtidsproblem ur olika perspektiv och ställa dem mot varandra. Eleverna måste våga vara gränsöverskridande och utmana tunnelseende som att vi inom naturvetenskapliga problem enbart letar naturvetenskapliga lösningar. Det handlar om att uppmuntra mångsynthet och öppna upp för diskussioner där eleverna kan finna nya sätt att tänka – och därmed nya lösningar.
– I den tredje studien valde jag att gå vidare med de lärarstudenter som hade en mer komplex förståelse av hållbar utveckling, för att se vilka möjligheter till lärande som uppstod för deras elever. Att dessa lärare satte fokus på komplexiteten i kunskapsinnehållet slår faktiskt igenom hos eleverna: även de fick en mer komplex förståelse av hållbar utveckling. Alla lärarstudenter som ingick i den sista studien var duktiga, men i varierande grad hade de sidoprojekt i sin undervisning som ibland störde elevernas möjlighet att se komplexiteten: en del fokuserade väldigt mycket på att anpassa innehållet så att det skulle bli begripligt för eleverna, andra på att det viktigaste var att eleverna skulle tänka själva och att läraren inte skulle stå och ge svaren, en tredje tyckte att det var viktigast att alla fick komma till tals – i mångt och mycket begränsar dessa sidoprojekt vad som faktiskt blir möjligt för eleverna att lära sig i klassrummet. Det är som om läraren glömmer bort kunskapsinnehållet och istället ägnar sig åt att förverkliga olika pedagogiska teorier – och det hindrar elevens lärande.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag hade en ganska öppen, förutsättningslös inställning när jag började forska, så jag vet inte direkt om jag blev förvånad över något. Kanske att den enkätstudie jag genomförde med lärarstudenterna visade att begreppet hållbar utveckling var så okänt för dem – och att det fanns så stor spridning i uppfattningen om vad hållbar utveckling var. Det är problematiskt att lärarna ser det här på så vitt skilda sätt, eftersom det leder till att eleverna kan få ett väldigt skiftande innehåll med sig från skolan.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärarutbildningen. Om lärare ska undervisa om hållbar utveckling i skolan, så måste de ha en klar idé om vad det innehåller och vad de förväntas åstadkomma i klassrummet. Min rekommendation är att det bör handla om att lära eleverna mångsynthet och perspektivväxlingar. Det är ett problem att undervisning för hållbar utveckling hittills har fokuserat på metoder istället för innehåll: vi måste börja prata om vad hållbar utveckling är, och hur det skiljer sig från andra ämnen.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att resultaten kan få igång ett samtal i lärarlagen om hur man ska lägga upp sin undervisning för att eleverna ska lära sig den här förmågan till mångsynthet. Så länge lärarstudenterna har förmågan att uppfatta komplexiteten i de här problemen så kan de överföra den till sina elever – som i sin tur kommer att vara bättre rustade för en föränderlig framtid.

Hedda Lovén