I litteraturläsningen får eleverna syn på sig själva

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Det är ett intresse som har funnits med mig under hela min lärartid – jag har arbetat som högstadielärare i 20 år och som gymnasielärare i 15 år, så det här har legat och grott i bakhuvudet länge. Jag har alltid läst mycket själv, och min undervisning i svenska har också kretsat mycket kring litteraturen, skrivandet och samtalen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har tittat på hur elever reflekterar över och tolkar den skönlitteratur som de har läst i klassen under tre år, framför allt med fokus på de två sista åren. Tre kapitel i avhandlingen handlar om romanerna de har läst: Räddaren i nöden (Salinger), Musselstranden (Hermanson), och Främlingen (Camus). Där har jag fokuserat på hur eleverna skriver och samtalar kring romanerna. Följande tre kapitel i avhandlingen är elevporträtt där jag har gått djupare in på tre elevers läsning och gjort intervjuer med dem, men även analyserat vad de skrivit om böcker, sin läsning och de samtal som har förts i klassen.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att eleverna drar in väldigt mycket av sina egna erfarenheter i litteraturläsningen: deras sociala världar jämförs med bokens sociala världar. Mycket av det här kan man se i elevernas läsloggar, där de gör associationer, ställer frågor och funderar kring romanerna.
– Läsning är aldrig bara läsning: det händer något innan, under och efter att man har läst en bok. När man skriver och samtalar kring romanen så tror jag att det väcker massor av tankar och känslor som eleverna inte visste att de hade. Läsning är helt enkelt en process som börjar redan före läsningen och fortsätter långt efter att boken är slut. Det visade sig till exempel att mina elever talade ganska mycket om böckerna även utanför klassrummet. De tyckte också att smågruppssamtalen kring boken var väldigt intressanta.
– Den stora vinsten tycker jag är att eleverna får syn både på sig själva och andra när de läser: de tyckte att det var intressant att man kunde tolka en bok så olika, dessutom lärde de sig något nytt både om texten och kontexten – det KAN vara så här att läsa litteratur i skolan, det behöver inte vara tråkigt!
– Böckerna i avhandlingen har eleverna inte valt själva, men självklart ska de också få lov att läsa sin egen litteratur. Det viktiga är att ge dem möjligheten att få läsa något de kanske inte skulle ha valt på egen hand – att man visar att allt går att göra intressant bara man arbetar med olika infallsvinklar.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att eleverna tog med så mycket av sina egna erfarenheter in i läsningen. Och att de är så kloka! Det har i och för sig alltid varit min utgångspunkt, men jag kunde ändå häpna ibland. Eleverna tyckte verkligen om att diskutera livsfrågor och etiska frågor, att få höra vad de andra sa och att få uttrycka sig verbalt och argumentera för sin ståndpunkt. För de elever som är lite tystare finns alltid möjligheten att uttrycka sig i läsloggan, och det ger också läraren möjlighet att lära känna eleven lite bättre.

Vem har nytta av dina resultat?

– Gymnasielärare och blivande lärare i svenska. Delar av avhandlingen kan nog passa på lärarutbildningen, i de sista tre studierna får man möta tre olika typer av läsare: en som inte vill läsa, en som tycker om det och en som precis har börjat återupptäcka läsningen. Jag visar också på litteraturundervisningens möjligheter i avhandlingen, så jag tror nog att det finns något att hämta för alla blivande lärare som är intresserade av litteratur på något sätt.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

-Det är jättesvårt att säga, men en sak som man kan tänka på som lärare är att försöka utgå från klassen när man väljer litteratur, och att arbeta med en tematisk inriktning. Skrivande och läsande ska bilda en helhet: det får inte bara handla om att eleverna ska skriva en bokrapport när de har läst färdigt, utan följ upp boken med samtal, och med samtal menar jag en dialog, inget förhör. Läraren ska delta som en öppen, jämbördig partner. Ibland skulle jag vilja börja om som lärare igen, och arbeta ännu mer medvetet med det här! Men allra viktigast tror jag det är att det finns ett genuint läsintresse hos läraren själv: att man läser mycket och framför allt att man läser det eleverna läser.

Hedda Lovén