Manligt och kvinnligt i lärarrollen

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag skrev min c-uppsats om kvinnligt skolledarskap och intervjuade kvinnliga skolledare om hur de såg på sitt uppdrag och på ledarskap ur ett genusperspektiv. Jag upplevde att de försökte framhäva sig själva som att de utövade ett lite hårdare ledarskap. De strävade efter ett manligt förhållningssätt i sitt ledarskap och pratade nedlåtande om kvinnliga sätt att leda. De ville inte vara någon som vattnade krukväxter och klappade om personalen. Det väckte mitt intresse för genusfrågor inom läraryrket och skolledaryrket.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om lärarprofessionens genusordning och hur lärare själva uppfattar att genusordningen kommer till uttryck i deras arbete. Vad säger de själva om män och kvinnor, om manligt och kvinnligt? Den handlar också om vad jag läser in om genusordningen i det de säger.

– Jag rör mig kring tre teman: lärarnas uppfattning om arbetsuppgifterna. Det andra temat handlar om kompetens. Vad de anser att yrket kräver för slags kompetens, vad är kompetens i läraryrket generellt och hur ser de på sin egen kompetens? Det tredje temat handlar om de förväntningar som de upplever på sig själva i lärarrollen. Min utgångspunkt är att alla lärare ställs inför vissa förväntningar som är gemensamma oberoende om de är män eller kvinnor. Men lärare kan också ställas inför förväntningar som är mer genusspecifika.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Det kommer fram många motsägelsefulla och ambivalenta uttalanden i avhandlingen. När lärarna pratar om arbete pratar de ofta om det sociala, om relationer till elever och föräldrar, om hur man ska vara mot varandra i elevgruppen. Samtidigt säger de deras arbete är att undervisa och de uttrycker att det sociala inte får ta över skolarbetet. Intressant är att det sociala ju handlar om omsorg och relationer som har en slags kvinnlig genuskodning. Man pratar ofta om värdet av den sociala kompetensen och att det finns ett ökat behov av att som lärare ha den kompetensen. Ämneskompetensen pratar man inte om i lika hög grad. Ingen lärare anser att kompetensen har med kön att göra.

– Samtidigt kan jag se att vissa uppgifter i arbetet är genusmärkta och det kan förstärkas när en man kommer in i en arbetsgrupp dominerad av kvinnor. Män och kvinnor tar sig an olika sysslor. På en skola bar till exempel männen bänkar och skötte teknisk utrustning inför en skolavslutning. Och just männen var noga med att påpeka det. Det kan man se som ett exempel på ett homosocialt sammanhang. Kvinnor poängterar inte att de gör saker med andra av samma kön, men det gör männen. Sen är det ju inte omöjligt att kvinnor söker sig till homosociala sammanhang men de uttrycker det inte så tydligt som männen gör.

– Det här med att bära tungt och flytta bänkar och liknande kan vara ett sätt för männen att befästa genusordningen, det är manligt att göra så här. Men man kan också se det som ett genusöverskridande, att det är ett omsorgsfullt agerande att ställa i ordning för eleverna så att de ska få det fint till exempel på sin avslutning.När det gäller förväntningar så finns det tydliga tendenser.

– Flera män uttrycker att de fått ansvar för sina klasser just för att de är män. Här kan de känna sig önskade och viktiga. Någon uttrycker det att han är skolans ordningsvakt och en annan menar att han nästan är polisiär ibland. Men det kan även vara ett tecken på att männen också drabbas av genusordningen. De kanske inte vill utöva ett sådant ledarskap, men det finns förväntningar på dem att vara riktiga män.

– Yngre kvinnliga lärare har en tendens att inte beakta genusaspekter som relevanta, utan pratar om åldersfaktorer eller etniska faktorer istället. Och de poängterar den enskilde individens betydelse på ett annat sätt än de äldre. Det hänger kanske samman med en ökad individualisering i samhället som helhet. Det kan också handla om att man känner en motvilja mot att se att ens arbete är påverkat av genusaspekter för det innebär också att man själv är medskapare till strukturer och förhållanden.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att männen var så angelägna att diskutera arbetets sociala och emotionella dimensioner, vilket kvinnorna inte var på samma vis. Och att de yngre kvinnorna så tydligt betonade den enskilde individen i olika sammanhang och avfärdade genusaspekten.

Vem har nytta av dina resultat?

– Om lärare på fältet skulle läsa skulle jag bli jättelycklig, jag själv ser ju att det finns luckor att fylla när det gäller genusfrågor i lärararbetet. Men först och främst har den här avhandlingen en plats på lärarutbildningen. Det finns hur mycket lärarforskning som helst, men utifrån ett genusperspektiv finns det inte mycket skrivet.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Boken kan fungera som en utgångspunkt för diskussion. Om lärarstudenter läser detta, så kan diskussioner sätta igång ute på arbetsplaster och kanske kan avhandlingen användas i fortbildningssammhang. Jag tror att det är ett ämne som många tycker något om. Många menar att det är svårt att diskutera de här frågorna eftersom man lätt kan känna sig personligt anklagad – jag förtrycker väl inte någon?