Nya krav på specialpedagogiken i den digitaliserade skolan
En del av specialpedagogers och speciallärares arbete handlar om att stötta lärare och elever i olika digitala verktyg. Men det finns ett glapp mellan vad de förväntas göra och vilken utbildning de har i de frågorna, visar Martin Holmgrens forskning.
Bor i Umeå
Född år 1978
Disputerade 2025-10-24
vid Umeå universitet
On the occupational role of Swedish special educators. Exploring changes in the light of school digitalization
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Jag blev intresserad av den specialpedagogiska yrkesrollen när jag läste till speciallärare med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling. Vi läste mycket forskning om yrkesrollen som visade att vad speciallärare och specialpedagoger förväntas göra kan se väldigt olika ut på skolor runt om i Sverige. Det beror till stor del på lokala förutsättningar och behov eftersom yrkesrollen är svagt reglerad i styrdokumenten. När det gäller digitalisering så var det inget specifikt intresse från början. Men jag har jobbat som lärare sedan år 2002 och har upplevt att det har kommit in mycket digital teknik i skolor. Det har skjutits till väldigt mycket resurser till det, men väldigt lite utbildning i hur, när och varför tekniken ska användas eller inte användas.
Vad handlar avhandlingen om?
− Om den svenska specialpedagogiska yrkesrollen med fokus på vad den innebär i det jag kallar för den digitaliserade skolan. Svenska skolan har väldigt mycket digital teknik tillgänglig och integrerad i miljöerna. Jag ville undersöka vad det har fått för konsekvenser för vad specialpedagoger och speciallärare gör i sitt jobb. Jag har skickat ut enkäter och gjort intervjuer med specialpedagoger och speciallärare i tre olika kommuner, där jag har undersökt hur deras arbetsuppgifter ser ut.
Det som är intressant är att det har skett en förändring i skolorna kopplat till digitalisering, men det har inte skett någon förändring på specialpedagog- eller speciallärarprogrammen eller vad gäller kompetensutveckling.
Martin Holmgren
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Både mina resultat och tidigare forskning visar att det finns fyra vanligt förekommande arbetsuppgifter som specialpedagoger och speciallärare rapporterar att de gör. Det handlar om att undervisa elever och elevgrupper i behov av stöd, att handleda lärare och andra kollegor, kartlägga och dokumentera elevers behov av utveckling, och att bidra till skolutvecklingsarbete på skolnivå. Det är olika hur mycket av de här fyra uppgifterna som varje specialpedagog eller speciallärare gör, men alla fyra uppgifter är vanligt förekommande.
− När det handlar om den digitaliserade skolan så finns det väldigt lite forskning om just specialpedagogers och speciallärares arbete med det. Jag tycker att det viktigaste bidraget med min studie är att ge en inblick i hur deras arbetsuppgifter har förändrats av digitaliseringen i skolan. Jag beskriver det som en utökning av arbetsuppgifterna, och då menar jag inte att det nödvändigtvis har blivit fler arbetsuppgifter. Utan att de uppgifter som specialpedagoger och speciallärare alltid har utfört har utökats i omfång, och det är mycket arbete som handlar om digital teknik. Det kan vara att elever behöver stöttning i de digitala lärmiljöerna, att lärare efterfrågar handledning i något visst verktyg, eller hur man kan jobba med ett problemområde hos en elev med hjälp av digital teknik.
− Det som är intressant är att det har skett en förändring i skolorna kopplat till digitalisering, men det har inte skett någon förändring på specialpedagog- eller speciallärarprogrammen eller vad gäller kompetensutveckling. Det finns ingen systematik för att hantera den här utvecklingen. Så det finns ett glapp mellan vad specialpedagoger och speciallärare faktiskt gör i sin praktik, och vilken utbildning de får i de här frågorna.
Vad överraskade dig?
− Det som överraskade mest är det här glappet mellan det som specialpedagoger och speciallärare upplever som förväntningar och krav på dem, och de förutsättningar de ges för att uppfylla de här förväntningarna. Jag kritiserar inte det fokus som finns i dagens skolpolitik, att användning av digital teknik ska ske selektivt och baserad på vetenskaplig evidens. Men jag tänker att det kräver ännu mer kunskap om digital teknik, om när det gynnar och när det hindrar lärande, och för vilka och i vilka sammanhang. Så jag hoppas att min avhandling kan bidra till att visa att de här yrkesgrupperna behöver gedigna kunskaper för att kunna navigera det här.
Vem har nytta av dina resultat?
− Jag hoppas att specialpedagoger och speciallärare får nytta av mina resultat. Men i förlängningen hoppas jag att de kommer eleverna till nytta och att användningen av digital teknik, särskilt för elever i behov av stöd, blir mer ändamålsenlig.