Om meritering i tillsättning av lektorat

Vad är det som avgör i en granskningsprocess? Vem blir utvald? Vad är det för drivkrafter som styr när någon ska anställas som universitetslektor? Det har Ingegerd Gunvik-Grönbladh forskat om.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade med ett projekt om hur man dokumenterat pedagogiska meriter när det gäller tillsättning av lektorat. Jag gick igenom olika ansökningshandlingar och sakkunnigas utlåtande och efter ett tag såg jag ett mönster, jag kunde se vilken som skulle få jobbet men kunde inte förstå varför. Då blev jag intresserad av att fördjupa mig i granskningsprocessen.

 Vad handlar avhandlingen om?

– Jag ville se vad som hände i ansökningsprocessen, och har analyserat tjänstetillsättningar av lektorat vid juridiska fakulteten där sökande bedömdes av vetenskapligt och pedagogiskt sakkunniga. Jag har använt mig av Pierre Bourdieus bok ”Homo Academicus” som bas för analysen och använder hans begrepp kulturellt kapital. Därifrån byggde jag upp en manual med indikatorer för granskning. Jag granskade dels hur de sakkunniga bemöter meriterna och dels hur de sökande presenterar sina meriter.

 Vilka är de viktigaste resultaten?

– De sakkunniga följer alla regelverk och instruktioner men det är, som Bourdieu uttrycker det, det praktiska sinnet som omedvetet styr det slutgiltiga valet, nämligen att man i första hand väljer sökande som man känner igen och tänker sig att deras kvalifikationer kan passa in. Lika söker lika. De kan vara att man exempelvis har samma nätverk, att karriärvägen påminner om ens egen. I praktiken – det man känner igen är också det man själv erkänner och tillerkänner värde inom akademin.

Vad överraskade dig?

– Att det bara var femton procent av alla anställningar av alla lärare och forskare under 2006-2008 vid Uppsala universitet som granskades av sakkunniga. Min historiska genomgång visar att nutida rekrytering påminner om tiden tidigt 1800-tal. Vi har återvänt till en tid då lärarförmågan blivit den ”rätta tron”. I min studie bortsorteras forskaren av pedagogisk sakkunnig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Främst studenterna. Om undervisningen domineras av kunskap för praktiken, alltså att kunna tillgodogöra sig, bearbeta och tillämpa kunskap, då försvinner idén med ett universitet. Då försvinner undervisning som är förankrad i kunskap om praktiken, det vi kallar forskningsanknuten undervisning.

Hanna Nolin