Ordning och tydlighet viktigt för pojkars skolresultat
Ordning i klassrummet och tydliga lärare är särskilt viktigt för pojkars lärande. Det visar Ingela Stenberg som förvånas över hur regelstyrda pojkar är, men att den strategin snarare stjälper än hjälper dem i skolan.
Född 1970
Bor i Sundsvall
Disputerade 2025-06-13
vid Mittuniversitetet
Bridging the gender gap. Analysing boys’ school experiences and educational challenges
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är lärare och specialpedagog i grunden och har även arbetat som rektor, och i de rollerna har jag mött många pojkar i behov av stöd i skolan. När en kommundoktorandtjänst lystes ut lockade den mig för att dess syfte var att stärka stödet till pojkar i skolan. Intresset för ämnet kommer också av att jag själv är mamma till två pojkar.
Vad handlar avhandlingen om?
– Det övergripande syftet med avhandlingen är att analysera samspelet mellan undervisning, klassrumsdynamik och pojkars skolresultat. Bakgrunden är att pojkar sedan decennier presterar sämre i skolan jämfört med flickor. Särskilt tydligt är detta bland pojkar från svagare socioekonomiska miljöer. Pojkars tapp i skolan får allvarliga konsekvenser såsom utanförskap, ohälsa samt högre risk för att dras in i kriminalitet.
– Avhandlingen bygger på enkäter med 100 grundskollärare, omkring 800 elever i årskurs 3, 6 och 8 samt observationer från två klasser i årskurs 2 och 5. Avhandlingen rymmer också en litteraturöversikt i ämnet.
Pojkar gör som läraren säger, som att räcka upp handen och vänta på sin tur, men denna strategi kan blir ett hinder för dem.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Tydligt är att pojkar är mer beroende av en god fysisk lärmiljö, det vill säga att det råder ordning och reda i klassrummet. De behöver också ett tydligt – men kärleksfullt – lärarledarskap. Förklaringen, vilken tidigare forskning visat, är att pojkar har en lägre exekutiv förmåga, det vill säga förmåga att tänka ut, planera och genomföra en handling. Vid skolstart är pojkar mellan två och fyra år senare i sin utveckling jämfört med flickor.
– Utifrån observationerna i klassrummen framkommer att pojkar oftast gör vad läraren säger, exempelvis räcka upp handen när de inte förstår och behöver hjälp av läraren. Det här innebär att de ofta behöver sitta och vänta en stund på sin tur. Flickorna inser detta och istället för att vänta glider de istället tyst av stolen och går fram till läraren där de får hjälp direkt. Pojkarna däremot sitter passivt kvar med handen i luften tills de kroknar och då börjar göra något annat som inte hör till skolarbetet. Med följd att de får skäll av läraren. Den här scenen upprepades flera gånger i de observerade klassrummen. Rörande var när en av de yngre pojkarna i studien berättade att han tyckte det var jobbigt att bli tillsagd av läraren.
– Mina resultat visar vidare att dessa passiva strategier tenderar att utvecklas till skyddsstrategier i mellanstadiet. Rädslan för att misslyckas i skolarbetet leder helt enkelt till att pojkar inte ens vågar försöka. Resultatet är att de hamnar på ett sluttande plan som kan vara otroligt svårt att stävja.
– Ett intressant – och paradoxalt – resultat från elevenkäterna är att pojkarna är betydligt mer positiva till skolan jämfört med flickorna. En tolkning av den här paradoxen är att det råder en tystnadskultur bland pojkar, de förmår eller vågar inte berätta vad de faktiskt tycker och känner.
Vad överraskade dig?
– Framför allt hur regelstyrda pojkar faktiskt är. Att de gör som läraren säger, som att räcka upp handen och vänta på sin tur, men att denna strategi snarare blir ett hinder. Särskilt i jämförelse med flickor som har en mer utvecklad förmåga att hitta smartare – och tystare – strategier för att få den hjälp de behöver i skolan.
Vem har nytta av dina resultat?
– Jag hoppas att skolpraktiken kan ha nytta av mina resultat, men även de som arbetar på högre nivåer med läroplaner, skolutveckling och skolpolitik.