Politiken stärker greppet om skolforskningen

Fakta

Sebastian Piepenburg

Bor i Örebro
Född 1991

Disputerade 2026-05-29
vid Örebro universitet

Avhandling

Politiska förväntningar på utbildningsforskning. Ideologi, tillit och legitimitet i styrningen av svensk skola 1930–2025

Varför blev du intresserad av ämnet?

– När jag gick på lärarutbildningen upplevde jag liksom många andra lärarstudenter att det fanns ett glapp mellan teorin och praktiken. Det fick mig att börja fundera på hur hela systemet med forskning, politik och utbildning fungerar. Dessutom verkar det som om politiken i dag intresserar sig mer för vad forskningen gör: man pratar om en skola på vetenskaplig grund och har dragit igång mycket praktiknära forskning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur politiska förväntningar på utbildningsforskning har formulerats och förändrats från 1930-talet till år 2025: Vilken nytta anses forskningen göra för skolan och vad uttrycks som problematiskt? Jag har gått igenom motioner, utredningsdirektiv, statliga utredningar och propositioner. Som teoretiska utgångspunkter har jag använt begreppet utbildningsideologi samt så kallad förväntanssociologi och modernitetsteori.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att forskningen i allt högre grad förväntas besvara politiskt villkorade frågor och leverera direkt användbara resultat inom allt kortare tidsramar. Under 1930- till 50-talen sågs forskningen som en drivkraft till att utveckla skolsystemet. Sedan övergick förväntningarna till att den skulle lösa klassrumsproblem inom det befintliga systemet. Under 1980- och 90-talen ville man att forskningen skulle tillhandahålla didaktiskt kompetenta lärare snarare än fasta undervisningsformer, och från och med 2000-talet har forskningen mer och mer setts som något som ska möjliggöra en effektiv politisk styrning av skolan.

Om lärare hade tid att läsa en avhandling så tror jag att de skulle ha nytta av att se att alla förändringar av skolan som man försöker genomföra i dag är en del av en lång historisk process – kanske skulle de finna tröst i den kontinuiteten.

Sebastian Piepenburg

Vad överraskade dig?

– Det som förvånade mig mest var faktiskt ändå beständigheten: det som vi ser som konfliktfyllda frågor i dag är på många sätt en fortsättning på en debatt som har pågått i hundra år. Skillnaden är bara att man har flyttat fokus, från psykologisk pedagogik och utbildningsteknologi till dagens intresse för evidens och kognitionsvetenskap.

Vem har nytta av dina resultat?

– Om lärare hade tid att läsa en avhandling så tror jag att de skulle ha nytta av att se att alla förändringar av skolan som man försöker genomföra i dag är en del av en lång historisk process – kanske skulle de finna tröst i den kontinuiteten. Jag tror också att politiker och ansvariga för läroplansreformer skulle ha nytta av att se att mycket av det som de driver på som något helt nytt redan har försökt göras tidigare. Det visar att skolan är en komplex verksamhet som inte nödvändigtvis låter sig styras av enkla och snabba lösningar.