Praktiskt skapande viktigt för barns lärande i förskolan
Den skapande verksamheten har fått mindre utrymme i förskolan under de senaste tio åren, i stället är det ett ökat fokus på språk och matematik. Kari Carlsens forskning, som tar avstamp i Reggio Emilias ateljékultur, visar att praktisk skapande är en viktig faktor i små barns lärprocesser.
- Kari Carlsen
Född 1955 i København
(men uppvuxen i Oslo)Disputerade 2015-04-16
vid Åbo akademi
AVHANDLING
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag har varit intresserad av Reggio Emilia-pedagogiken i 30 år, det är den ena utgångspunkten. Den andra handlar om att förskolan behöver forskning om innehåll – under de senaste åren har det handlat mycket om kvantitativa frågor som har med ramfaktorer att göra. Det påverkar självklart innehållet men man vet väldigt lite om vad de vuxna och barnen gör tillsammans på förskolan. Det har också varit ett ökat fokus på språk och matematik och mindre på skapande verksamhet med material och redskap vilket får negativa konsekvenser för barn i förskolan enligt mig. Vi har en tradition i nordisk förskola att sätta lek och lärande genom lek i fokus – en lek som ofta har varit knuten till olika material och redskap – det är bakgrunden till min undersökning.
Vad handlar avhandlingen om?
– Hur skapande verksamhet uppfattas och genomförs i en Reggio Emilia-inspirerad norsk förskola.
– Jag har gjort en etnografisk studie på en förskola under sex månader där jag har undersökt hur lärande sker i barns praktiskt skapande handling i förskolan i mötet med Reggio Emilias ateljékultur.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Jag har synliggjort olika perspektiv på lärprocesser i små barns skapande verksamhet med material och redskap. Jag visar hur inspiration från Reggio Emilias ateljékultur samspelar med norsk förskoletradition och förstärker lärprocesser med inriktning på skapande verksamhet som ämne i förskolan. Min studie visar också att arbete med skapande verksamhet och material synliggörs av ateljékulturen och utmanar vanor, strukturer och organisationsformer i den norska förskolan och bidrar till att synliggöra avsaknad av kompetens i delar av vuxengruppen. Det är mina viktigaste fynd.
Vad överraskade dig?
– Jag blev lite överraskad över att det var så stora skillnader i vad man säger att man gör på förskolan och vad man faktiskt gör. Något annat som överraskade mig var att det ekologiska perspektivet var så framträdande, med fokus på återbruk av material och källsortering, men även i förskolans friluftskultur.
Vem har nytta av dina resultat?
– Förskolans personal, utbildare av förskolepersonal och forskarsamhället, men jag vill också synliggöra att det är viktigt med praktiskt skapande som innehåll i förskolan. Jag hoppas kunna bidra till ett mer mångfaldigt och rikt kunskapsbegrepp, som faktiskt finns i styrdokumenten men som har varit under hård press de senaste tio åren med ett ökat fokus på andra mer avgränsade ämnen.
Sidan publicerades 2015-08-18 10:45 av
Sidan uppdaterades 2015-08-20 15:35 av
