Professionellt lärande mest effektivt när det utgår från den egna praktiken
Rektorer som får möjlighet att kontinuerligt reflektera över och ompröva sitt ledarskap i den dagliga yrkespraktiken har goda möjligheter att skapa förändring. Det visar Emelie Johanssons avhandling.
Bor i Hammarö
Född år 1985
Disputerade 2025-12-05
vid Karlstads universitet
Rektorers professionella lärande som förändring i och för praktik
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Mitt arbetsliv har handlat mycket skolutveckling, både när jag har arbetat i kommunal regi och inom ramen för nationella skolutvecklingssatsningar på universitetet där jag började år 2017. Jag har också arbetat inom rektorsutbildningen med rektors lärande i formell utbildning, och de erfarenheterna har naturligtvis påverkat mitt intresse.
Vad handlar avhandlingen om?
− Avhandlingen studerar rektors professionella lärande som en process där de förändrar sin ledningspraktik. I studien prövas ett relativt nytt teoretiskt perspektiv på lärande som praktikförändring. Praktikperspektivet begränsar inte lärande till något individuellt kognitivt. Det handlar istället om att förändra sin praktik och själva läraspekten i det. Jag har genomfört en aktionsforskningsstudie tillsammans med 16 rektorer som undersökte och utvecklade sitt sätt och sin förståelse för att leda digitalisering som teknologisk samhällsutveckling i förskolan.
I slutet av projektet gick regeringen ut med att de skulle slopa digitaliseringen i förskolan. Då uppstod en irritation och frustration över att politikerna inte förstår förskolans verksamhet.
Emelie Johansson
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Det är svårt att välja ut enstaka resultat när man studerar en process. Men i mina artiklar som ingår i avhandlingen har jag skrivit fram tre specifika aspekter som varit av särskild vikt för förändringsprocessen och därav för rektorers professionella lärande. Den första aspekten fokuserar på hur professionellt lärande kan arrangeras på ett sätt som främjar förändring. Det handlar om att kompetensutveckling och lärande bör utgå ifrån och arrangeras i vardagspraktiken. Professionellt lärande bör i högre grad fokusera på att kontinuerligt reflektera över och utvärdera sitt ledarskap, och i lägre grad fokusera på kompetensutvecklingskurser som inte utgår från den specifika praktiken.
− Den andra aspekten handlar om hur en processorienterad förståelse av tid kan bidra till förståelse för sociala praktikers historiska utveckling. I det specifika fallet begränsades ledarnas handlingsutrymme utifrån att det fokuserade på tid som ett objekt, det vill säga en bristvara. Genom att utmana rektorerna att istället titta på tid som en process och på samhällsutvecklingen över tid, möjliggjordes en historisk reflektion som bidrog till nya sätt att förstå den teknologiska samhällsutvecklingen. Det bidrog till nya förståelser för digitaliseringen som del av en långtgående teknologisk process. Genom att blicka bakåt kunde rektorerna i studien även få en tydligare bild av hur de ville arbeta framåt, vilket istället bidrog till ökad handlingskraft.
− Den tredje aspekten handlar om känslors roll som drivkraft i förändringsprocesser, mer specifikt när det gäller etiskt orienterade förändringar. I mitt forskningsprojekt handlar det om att det var den nationella styrningen som initierade digitaliseringen i förskolan. Det innebar en förändringsprocess som rektorerna skulle genomföra, och där det uppstod oro och osäkerhet. Det var en av anledningarna till att rektorerna valde att delta i forskningsprojektet. I slutet av projektet gick regeringen ut med att de skulle slopa digitaliseringen i förskolan. Då uppstod en irritation och frustration över att politikerna inte förstår förskolans verksamhet. Nu hade förskolor lagt både tid och pengar på den här satsningen, och med reaktionerna som följde på det framträdde det tydligt att känslor spelar stor roll. I avhandlingen har jag tydliggjort empiriskt hur känslor faktiskt verkar i de här processerna.
Vad överraskade dig?
− Det var framför allt hur regeringen svängde om digitaliseringen i förskolan. Det var en oväntad händelse i vår långa process. Det var överraskande inte bara för mig, utan också för rektorerna som var med i projektet, att det nationella styret kan vända så pass snabbt på ett par år. Det blev väldigt tydligt att rektorers professionella lärande alltid befinner sig i ett spänningsfält av styrning, tradition och autonomi.
Vem har nytta av dina resultat?
− Dels tänker jag att forskningsfältet har nytta av resultaten. Men jag hoppas också att utbildningssamordnare har nytta av att se hur man kan arrangera professionellt lärande. Inte minst på lärosäten i och med det nationella professionsprogrammet, så att det inte blir ytterligare kompetensutveckling och kurser som inte leder till förändring. Jag tänker också att politiker, förvaltningschefer och framför allt rektorer själva har nytta av resultaten.