Rösten ger förskolans yngsta plats i det offentliga rummet

Hur kan de yngsta barnen göra sig hörda i samhället? Christine Eriksson har genom experimenterande forskning undersökt hur små förskolebarn genom rösten kan skapa och ta plats och utrymme i det offentliga rummet.

Christine Eriksson
Christine Eriksson

Född 1970
Bor i Täby

Disputerade 2020-01-31
vid Stockholms universitet


AVHANDLING
A preschool that brings children into public spaces: Onto-epistemological research methods of vocal strolls, metaphors, mappings and preschool displacements

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad fritidspedagog och lärare i botten men kom tidigt in i akademin där jag framför allt ägnat mig åt de allra yngsta barnen. Det som främst intresserat mig är hur barn kan ges plats i samhället och få sina röster hörda. Särskilt spännande var det att utforska frågan med de allra yngsta barnen som ännu inte har så utvecklad verbal förmåga.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om att utveckla en forskningsmetod som skapar möjlighet för små barn ta plats i offentliga rum som inte är anpassade specifikt för barn. I samhället finns ju annars många platser som är ägnade för barn, exempelvis lekplatser, speciella rum på museum och liknande. I studien har jag genom ”röstliga vandringar” i centrala Stockholm tillsammans med de yngre barnen (1-3 år) samt pedagoger på förskolan utforskat hur ”plats” blir till genom att barnen tar plats både kroppsligt och med sina röster i det offentliga rummet. Vandringarna gjordes vid ett flertal tillfällen under en fyramånadersperiod med sex barn åt gången samt två pedagoger.

– Det jag vill lära något om är förskolans plats och roll i samhället – som en institution som ger barnen möjligheter att delta och skapa det offentliga samhället. Min huvudfråga är främst att utveckla metoder som skulle kunna göra detta möjligt genom att barn och forskare tillsammans prövar och experimenterar kring hur plats kan skapas genom barnens och mina röstproduktioner.  Avhandlingen rymmer även en forskningsöversikt över bland annat hur förskolebarn skapar egna platser inne i förskolan, och kulturgeografiska studier med fokus på barns förståelse och erfarenheter av offentliga rum.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– I avhandlingen utvecklar jag en kollaborativ experimenterande forskningsmetod om hur forskare tillsammans med pedagoger kan arbeta för att ge små barn möjligheter att genom rösten själva producera plats och utrymme i samhället. Det gör jag genom att beskriva vad som hände under de ”röstliga vandringarna” och vilka metoder vi utvecklade för att förskolan skulle kunna äga rum i dessa platser.

– En återkommande bild är den positiva respons som barnen fick av människor de mötte. Många förbipasserande började spontant agera tillsammans med barnen. Resenärer föll in i barnens sång på bussen, män med portföljer hängde på barnens ropande och tjoande i den långa gångtunneln som vi besökte vid varje vandring. Det enda motstånd vi mötte var från dragspelaren i gångtunneln som förmodligen tyckte att barnen stal en del av ljudutrymmet.

– Avhandlingen belyser också vikten av att organisera samhället så att barnen kan vara med och producera det offentliga rummet, och där kan förskolan vara en aktör. Det är givetvis bra att det finns platser som utformats specifikt för barn men däri finns också en risk att barn samtidigt exkluderas från övriga platser.

Vad överraskade dig?

– Min egen otålighet. Jag slogs av hur svårt det var att låta metoden uppstå i stunden, att inte själv hela tiden ta initiativ, utan att vänta in barnen.

– Jag överraskades också av barnens reaktioner när jag på förskolan, efter vandringen, spelade upp ljuden från gångtunneln. Tanken var att processa upplevelsen i efterhand. Men barnen var inte det minsta intresserade av att höra på ljuden utan sa helt kort att, ”kom vi går”. Det fick mig att fundera på hur verksamt det egentligen är att med de här efterprocesserna.

Vem har nytta av resultaten?

– Framför allt forskare, då avhandlingens huvudresultat är en forskningsmetod. Min tanke är kanske inte att metoden ska transformeras av förskolepedagoger, utan vara just en metod där forskare samarbetar med pedagoger och barn.

Susanne Sawander

Sidan publicerades 2020-02-28 10:08 av
Sidan uppdaterades 2020-03-05 11:26 av


Relaterat

Lärares val av aktivitet påverkar elevers möjlighet att lära sig

Till synes ganska enkla undervisningsaktiviteter kan lyfta fram och synliggöra mycket matematik. Det konstaterar Anna-Lena Ekdahl som har analyserat lärares olika sätt att undervisa om samma innehåll i matematikundervisningen.

Lärande görs möjligt när pedagoger skapar relationer till barnen

I de spontana mötena mellan skickliga förskolepedagoger och barn sker både relationsskapande och kunskapsinlärning. Det här sker samtidigt, konstaterar Maria Fredriksson som forskat om möten mellan barn och pedagoger i förskolan.  

Rätten till utbildning – mer än kunskapsmål

Rätten till utbildning förstås bäst som en mänsklig rättighet som vi har i egenskap av att vara människa – snarare än att vara medborgare i en stat. Det menar Christian Norefalk, som forskat om utbildning som en mänsklig rättighet.

Fokus på textproduktion i skolans skrivundervisning

Elevers skrivande oftast stannar i klassrummet – de skriver för sig själva eller för att lämna in till läraren. Det medför att skrivande som kommunikation, deltagande och påverkan får liten plats i skrivundervisningen, visar Erika Sturk i sin avhandling.

Lässvårigheter hos tvåspråkiga elever

Det är viktigt att identifiera lässvårigheter hos tvåspråkiga elever, annars riskerar de att inte få rätt hjälp, visar Baran Johansson i sin avhandling.

Lärare och lärarstudenter har svårt att fånga elevers matematikkunskaper

Lärare behöver utveckla sitt professionella ämnesspråk för att få syn på vad barn och elever lär i matematik. Det visar Christina Svensson som forskat om professionsutveckling inom matematikundervisning.

Nyanlända föräldrar tar aktiv del i barnens förskola

Wiji Bohme Shomarys forskning visar att nyanlända föräldrar har stor handlingskraft och vilja att ta del av sina barns förskola. Men i statliga dokument framställs invandrade föräldrar som en grupp utan agens och i behov av stöd.

Forskningsbevakningen presenteras i samarbete med Ifous

Läs mer
Skolportens konferenser
SKOLPORTENS MAGASIN
Nytt nr ute 11 maj!
  Skolportens magasin nr 3/2022.

Nytt nr ute 11 maj!

INTERVJU: Läraren och författaren Maria Wiman är väldigt engagerad i skoldebatten. Men hon trivs bäst när hon undervisar. TEMA: Yrkesutbildning i förändring. 

Läs mer och prenumerera här!
Att läsa en avhandling

Att läsa en avhandling

Att läsa en avhandling handlar till stor del om att vaska fram det som är intressant – inte om att plöja sig igenom hela texten från början till slut. Här hittar du några tips på hur du gör det.

Läs mer
Kommande disputationer
Skolportens digitala kurser
5 mest lästa på FoU
Lärare är tryggheten om krisen slår till

Kriget i Ukraina, pandemi och våldsbrott. När kriser drabbar skolor står lärare i frontlinjen. Lärare behöver träna krishantering och rutiner kan förbygga våldsdåd, menar forskare.

Utmaningar i arbetet med skolövergångar

Barns skolövergångar är en komplex process som påverkar lärares arbete. Det konstaterar Therese Welén i sin avhandling, som nu har valts till favorit av Lärarpanelen.

Demokrati i skolan – styre eller styrning

Ami Cooper är forskare och lärare vid Karlstads universitet där hon bland annat har delat ansvar som programledare för en magister-/masterutbildning i utbildningsledning och skolutveckling. Hennes forskningsintresse riktas mot diskursteoretiska studier av utbildningspolicy och utbildningsledning.

Time-tested activities to build community in elementary school

Strengthening community bonds in elementary school can start with simple ideas like celebrating personal and academic milestones.

Educator’s view: The biggest equity issue in math is low expectations. From Origami to Super Mario and the Lebombo Bone, 3 ways to fix that

Low expectations and a focus on deficits in math – from both students and schools – are the biggest obstacle to equity in the subject, Twana Young, vice president of curriculum and instruction at the Mind Research Institute, asserts in this commentary. Turning origami fun into a fractions lesson and embracing the ”sometimes you take a wrong turn” aspect of gamified lessons are two ways Young suggests for better engaging math students.