Kunskap nyckel till samverkan

Catharina Widmark har undersökt vad som påverkar samverkan mellan professionella från skola, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri. Hon konstaterar att förståelse och djupare kunskap om varandra kan leda till förtroende mellan de professionella som är avgörande för att samverkan ska fungera.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat inom skolan, socialtjänsten och barnpsykiatrin. Det finns samverkan mellan de olika yrkesgrupperna som fungerar bra men mina erfarenheter är att samverkan också är problematisk och det väckte mitt intresse. Jag ville hitta kunskap som kan bidra till att hinder för samverkan kan undvikas och istället leda till att den kan vara framgångsrik. Det finns ju en tredje part som lider av att professionella i de tre organisationerna inte kan samverka.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har gjort fyra olika studier. I den första studien undersöker jag vad professionella inom skola, socialtjänst och BUP uppfattar som hinder för samverkan. I den andra studien undersöker jag hur föräldrar till barn med psykisk ohälsa uppfattar samverkan mellan professionella från de tre organisationerna. I den tredje studien undersöker jag vilka föreställningar professionella från de tre organisationerna har om varandra i samverkan, och i den fjärde studien undersöker jag vilken syn de har på barns behov. Det handlar genomgående om barn i åldrarna 0-17 år.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Mitt huvudresultat är att förtroende är en kärnfråga i samverkan. För att komma dit måste de professionella på ett djupare plan dels ha kunskap om varandras verksamheter, dels kunskap om hur de ser på barns behov men också hur de påverkas av organisationens uppdrag och regelverk. I föräldrastudien framgår det att föräldrar med barn som visar tecken på psykisk ohälsa är oroliga och det är tydligt att samverkan mellan de tre organisationerna behöver ha struktur för att vara hjälpsam. Föräldrarna behöver en samordnare i samverkan mellan de tre organisationerna – föräldrarna måste få vara föräldrar och stötta sina barn. Det är ett viktigt resultat.

– Ett annat resultat handlar om de föreställningar som de professionella från de tre organisationerna har om varandra och de föreställningar de trodde att de andra organisationerna hade om den egna organisationen. Det visade sig att de ibland stämde. Överhuvudtaget hade de professionella dystra bilder av varandra vilket resulterar i begränsningar i samverkan dem emellan. I den fjärde studien visade det sig att organisationernas uppdrag påverkar de professionellas syn på barns och ungas behov men att uppdragen också överlappar varandra. I avhandlingen för jag fram en idé om hur samverkan mellan de olika professionerna kan förbättras. Det kan man göra genom att skapa möjligheter för de professionella att i grupper prata med varandra om sina dilemman i samverkan med varandra, med hjälp av en erfaren gruppledare. På så sätt kan de olika professionerna få en ökad förståelse för hur man tänker i de olika organisationerna, hur det är att arbeta med deras respektive uppdrag och hur man ser på barns behov i de olika organisationerna.

Vad överraskade dig?

– Att de olika professionerna inte bara är otillfredsställda över samverkan med varandra, de uttalar även förståelse för varandras arbetssituation.

Vem har nytta av dina resultat?

– De tre organisationerna kan använda undersökningen som en referens. Det finns ett behov av djupare förståelse hos varandra och samtalsgrupper kan fungera för att skapa förtroende.

Åsa Lasson