Samarbete stärker elevers arbete med problemlösning i matematik

Fakta

Hanna Fredriksdotter

Bor i Uppsala
Född år 1970

Disputerade 2024-05-28
vid Uppsala universitet

Avhandling

Young students’ mathematical argumentation in social interaction. Video-based observations of student-student interaction during everyday work in the mathematics classroom

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag började arbeta som lärare för drygt 20 år sedan med inriktning mot matematik och NO-ämnen. Till en början intresserade jag mig för uppgiftskonstruktion och ämnesspråk. Men i samband med en intervjustudie som jag gjorde när jag läste till speciallärare blev det tydligt att många elever hade väldigt negativa upplevelser och känslor inför att arbeta med matematik. I intervjuerna framkom det att samarbete med kamrater var en faktor som gjorde att det kändes mindre jobbigt för eleverna. Då skiftade mitt intresse från språkliga aspekter till ett intresse för social interaktion och grupparbete, och potentialen i det.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen har två huvudspår. Det ena är elevers sociala interaktion under problemlösningsaktiviteter och det andra är det matematiska innehållet i deras argument. Jag har gjort videoinspelningar av elevers arbete med matematisk problemlösning under ordinarie lektioner. Inspelningarna gjordes på en skola där grupparbete var en vanlig arbetsmetod. Jag har sedan analyserat olika aspekter av elevernas interaktion, till exempel hur de talar med varandra och presenterar sina lösningar, hur de bemöter andras lösningar och vad som kännetecknar innehållet i deras argument.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har kunnat se hur eleverna presenterar och hanterar olika lösningar och hur de gemensamt kan bygga upp argument som skulle kunna ses som ett förstadium till mer formell bevisföring. Jag har också kunnat se hur eleverna använder konkreta exempel när de ritar eller förklarar för att sedan gå vidare till en mer generell lösning. Det är något som man skulle kunna bygga vidare på för att förbereda unga elever för matematisk bevisföring i senare år.

– I tidigare studier som handlar om klassrumsinteraktion har man fokuserat på lärares instruktioner eller deras bemötande av elevers frågor. Men jag har fokuserat på situationer där läraren inte är närvarande vilket kan vara intressant för lärare att ta fasta på i sin planering av matematiklektioner. Läroboken är fortfarande väldigt central i många klasser, vilket inte är fel i sig, men om det leder till väldigt mycket enskilt arbete finns en risk att man förlorar en dimension som samarbete och samtal kan bidra med.

Jag har kunnat se hur eleverna presenterar och hanterar olika lösningar och hur de gemensamt kan bygga upp argument som skulle kunna ses som ett förstadium till mer formell bevisföring.

Hanna Fredriksdotter

Vad överraskade dig?

– Eleverna i studien var vana att arbeta i grupp och när läraren samlade grupperna till en genomgång i helklass slumpade läraren fram den som skulle redogöra för sin grupps arbete. Alla elever måste därför vara beredda på att presentera sin grupps lösning. Det som förvånade mig var att eleverna inte verkade fokusera på att snabbt komma fram till rätt svar, utan flera elever ställde frågor till varandra och om en elev började förklara någonting hände det att en annan elev tog vid och fortsatte förklara. När en elev ställde följdfrågor om ett lösningsförslag bidrog det i flera fall till att lösningsförslaget blev tydligare eller mer välformulerat. Det var också överraskande att se hur eleverna tydligt visade att de hade ändrat uppfattning om sitt lösningsförslag och i vissa fall förklarade varför den egna lösningen var fel. Det tyder på en strävan efter att inte bara svara rätt utan även att förklara och motivera sina svar.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas kunna bidra till lärare och lärarstudenters sätt att planera inför grupparbete, för att involvera eleverna mer och få till fler samtal i matematikklassrummet. Mycket intressant kan hända när elever får samarbeta.