Samspelet mellan föräldrar och pedagoger viktigt vid inskolning

Fakta

Martina Andersson Søe

Bor i Snekkersten (Danmark)
Född år 1987

Disputerade 2024-12-19
vid Lunds universitet

Avhandling

Introducing the child and its parent(s). Child-teacher-parent relationship-building during preschool transition

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av relationer och vad de betyder för hur vi mår och utvecklas, och under tiden jag läste psykologprogrammet blev jag väldigt intresserad av anknytningsteorin. Jag började jobba som skol- och förskolepsykolog och familjeterapeut när jag var färdigutbildad, och då blev jag väldigt intresserad av betydelsen av alla de tidiga relationerna i barnets liv, och också hur relationer i skola och förskola blir viktiga för barnens utveckling.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den har fokus på relationernas betydelse mellan de yngsta barnen och deras viktiga omsorgspersoner, där förskolepersonalen räknas som central. Jag har tittat på hur förskoleintroduktionen kan förstås som en plattform för hur de tidiga relationerna mellan barnet och omsorgspersonerna kan etableras. Jag har specifikt tittat på hur samspelet mellan barnet, föräldrar och personalen kan bidra till hur barnens och personalens relation utvecklar sig efter att barnet har skolats in.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Den första studien är en enkätstudie där ungefär 500 förskolepedagoger runt om i Sverige deltog, där vi frågade hur de gör när de introducerar barnen i förskolan. Studien visar att förskolor använder sig av två modeller. Den ena modellen kallas för en traditionell introduktionsmodell och den andra för en föräldraaktiv introduktionsmodell. Vi har kunnat visa att modellerna är olika – både längd och intensitet skiljer sig åt. Den föräldraaktiva modellen är lite kortare men med längre dagar. I den modellen separerar man också barnet från föräldrarna tidigare under introduktionsprocessen.

– Det som var mest intressant är att de två modellerna skiljer sig åt också på sättet man bjuder in föräldrarna att delta under introduktionen. I den föräldraaktiva modellen bjuder man oftare in föräldrar att delta på ett mer aktivt sätt tillsammans med barnet. I den traditionella modellen verkar man oftare instruera föräldrarna att ha en lite mer tillbakadragen roll. Så det är två olika sätt att se på förälderns roll under introduktionen.

– Resultaten från en annan studie visar att förälderns roll under introduktionen bidrar till hur barnet och personalens relation utvecklar sig två månader efter att introduktionen har avslutats. Resultaten visar också att graden av förtroende som personalen kände från föräldern bidrar till barnets och personalens relation. Men det handlar nödvändigtvis inte så mycket om vilken introduktionsmodell man använder eller hur man engagerar föräldern under introduktionsprocessen. Det verkar handla mer om hur väl personalen lyckas med att läsa av eller känna in förälderns tankar och känslor kring att barnet ska börja på förskolan. Om personalen lyckas få till ett inkännande samspel med föräldern så gynnar det också personalens relation med barnet. Så i själva verket handlar det om kvaliteten på tiden som personalen har med föräldern.

– För att personalen ska kunna bygga trygga relationer med föräldrarna och barnet så är förskolans strukturella förhållanden också viktiga. Vi kunde se att det är särskilt viktigt med ett lågt antal barn per personal och att man har en personal med lång yrkeserfarenhet. Så det handlar om ett samspel mellan relationerna mellan personal och föräldrar och strukturella förhållanden på förskolan.

Vi kunde se att det är särskilt viktigt med ett lågt antal barn per personal och att man har en personal med lång yrkeserfarenhet.

Martina Andersson Søe

Vad överraskade dig?

– Det kanske inte var överraskande, men jag har funderat mycket på att hur vi förstår och definierar förskolans uppdrag handlar mycket om vilken roll vi har. Som utvecklingspsykolog framhäver jag att det är extremt viktigt för förskolan att fokusera på relationsarbetet med familjerna. På samhällsplan finns däremot en tendens att framhäva förskolan som en undervisningsinstitution. Och som pedagog är man naturligtvis också mån om att sköta den delen av ens uppdrag som handlar om undervisning. Jag menar att relationer och undervisning egentligen är två sidor av samma sak. Är barnen trygga och har goda relationer på förskolan så är de också mer mottagliga för att lära sig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Resultaten är intressanta för förskolan. Men jag vill understryka att avhandlingen inte har undersökt effekten av olika introduktionsmodeller på barnets introduktion. Vi kan därför inte säga att den ena introduktionsmodellen är bättre än den andra. Jag vill dessutom snarare framhäva att vi kanske borde ha lite mindre fokus på procedurer och i stället tänka på kvaliteten på samspel och relationsbyggande som det centrala.

Fotnot: Studierna som avhandlingen bygger på utarbetades med utgångspunkt i professor i utvecklingspsykologi Elia Psounis projekt ”Evidence over conviction: Young children’s development of attachment security and socioemotional adjustment when they grow up with shared residence”: https://www.psy.lu.se/en/research/developmental-psychology/evidence-over-conviction.
Professor Psouni har även handlett avhandlingsprocessen tillsammans med docent i pedagogisk psykologi Elinor Schad. De har även medförfattat artiklarna som ingår i avhandlingen.